När klockorna stannade. En ny föreställning av Teater Albatross!

Tillbaka till rötterna!

Åren 1976-1980 arbetade jag med en pjäs om Ryska Revolutionen. Vi hette då Eldteatern, det var åren innan jag bildade Teater Albatross. Pjäsen vi gjorde blev en succé, trots att vi var nybörjare spelade vi snart runt om i Europa. Vi var med på dåtidens ansedda världsteaterfestival i Frankrike.  – I Sverige var det överraskande med en politisk föreställning som snarare ställde våldsamma frågor än predikade något.

Tiden har gått, Teater Albatross har ägnat sig åt Förintelsen, nazismen, kolonialismen, utfiskning mm.

Inför 100-årsminnet av Ryska Revolutionen ville jag på nytt göra en pjäs på detta tema.

Resor och turnéer i forna Sovjetunionen.

Åratal av ryska och vitryska resor med intervjuer av Gulagfångar, samarbeten med ryska teatrar, turnéer med de föreställningar vi har på vår repertoar, etc, har varit delar av förberedelserna till denna föreställning. Vi har fått mycket hjälp av Memorial, liksom av Gulagmuseet och Judiska Museet, alla i Moskva. Samtida revolutionärer som lever i Ryssland, och sådana som har tvingats att fly, har vi sökt upp och talat med.  Ett par Vitryska resor gav starka intryck. Speciellt Vitebsk, där Malevitj och Chagall kring 1920 skulle förverkliga en utopisk konstskola, har inspirerat oss.

En karusell från en nerlagd barnpsykiatrisk klinik!

 

Vi har till föreställningen, som blir en enmansföreställning med mig, Robert Jakobsson, till och med hämtat en gammal rostig karusell från Italien. En spännande medspelare!

Texterna skrivs huvudsakligen av mig, lite Charles Baudelaire är dessutom med… Åsa Lieberath skapar de konstobjekt som kommer att vara med i föreställningen, Peter Jägbring är min regiassistent i arbetet. En mycket lovande ung assemblage-konstnär från Vitryssland, Kirill Diomchev, är också med i det estetiska teamet. Kirill skall f. ö. vara på Tokalynga under ett år.

Socialism eller barbari! Socialism som barbari!

När klockorna stannade red

– Temat är å ena sidan drömmarna om en rättvis värld befriad från krig och våld, å andra sidan Stalintidens totala motsats till detta. Föreställningen försöker ge en publik känslan av att Majakovskij är återuppstånden, av att inbördeskriget rasar, att Chagall som konstkommissarie håller på att organisera den revolutionära konstskolan, kort sagt: Det var revolution. Det var krig. Känslor kokade. Människor gjorde sitt yttersta. Sanningar förbrukades snabbt.

Hundra år har passerat.

Egentligen är vår situation idag liknande den för hundra år sedan, det vill säga oerhört svår!

Då levde man i en tid med det tsaristiska förtryckets svanesång, med 1:a världskrigets dödande, med hoppet om förändring.

Nu lever vi i en värld där någon borde trycka på nödbromsen, hela tågsättet skenar!

Då hade många en tro, en lidelse som var kolossal.

Idag är det annorlunda.

Jag försöker tala om idag genom att brottas med Ryska Revolutionens värld.

En kopp kaffe?

– Man kan mycket väl tänka sig att det vore spännande för vår publik att dricka kaffe med mig och min tekniker efter föreställningen. Kan vara i spelutrymmet. Förutom att samtala om det vi varit med om, kan vi visa mycket intressanta filmer vi gjort under våra rysslandsresor, korta aktuella filmer som knyter an till pjäsens tema. Dessa samtal ger också möjligheter till fördjupande kunskaper, mina studier av rysk revolutionshistoria har med tiden blivit relativt omfattande.-

Robert Jakobsson Tokalynga 7/9 2017