Vad är priset för frihet? Vad kostar en revolution? Det var några av de frågor som snurrade i mitt huvud, när vi igår körde hem genom sommarkvällen, efter att ha sett teaterföreställningen ”1917 – När klockorna stannade”. Det var fantastiskt att se Robert Jakobssons inre och yttre aktiviteter. Både jord- och luftburen rörde han sig inne i denna långdikt. Som jag vill kalla föreställningen. Det märks att han arbetat länge med den. Inte ett enda falskt uttryck! Jag kände mig fullkomligt trygg i mörkret. Den som är trött på valfjäsk och sommarkitsch bör ta sig till Teater Albatross. I Gunnarp, en by mitt i världen.

* Ingela Strandberg, poet, Rolfstorp

”Ett konstverk förklätt till teaterföreställning. Stor konst .
60 minuter i en annan värld. Drömmen om de goda drömmarna som så ofta bara förblir drömmar.
I kväll var det utsålt! Kanske finns det någon biljett till de kommande dagarna. Fånga en om du kan och lev en upplevelse!
Tokalynga! Gunnarp! Falkenberg! Halland! Sverige! Europa! Världen!”

* Jan P Bordahl, kulturchef Falkenberg

På språng

”En föreställning att minnas.

Robert Jakobsson & Teater Albatross har än en gång lyckats fånga ett stort ämne
och fördela det ut i ett prisma av scener & berättelser.
Förutom att alla de intressanta ryska kulturutövarna i vår egen moderna tid
uppmärksammas – hamnar vi i t.ex. Göteborg på 60-talet – så som det bör vara i en skröna om ett viktigt/intressant ämne.
Väl bearbetade texter samt en otroligt effektfull scenbild förstärker den ensamme berättaren i sin vilja att nå fram till en publik – som direkt tar mot gåvan.”

* Ulf Andersson, regissör, konstnärlig ledare, fritidsbonde m.m.

RobChagalkonlow

Teater Albatross har gjort ett verkligt genomarbetat härligt teaterkonstverk.

De lyckas få hundra år sedan i Ryssland, femtio år sen i Göteborg och nutiden att hänga ihop, vilket det såklart gör, bara att vi inte tänker på det! Robert Jakobsson gör en mäktig prestation!”

* Ulf Fembro, chef Kulturskolan Halmstad

Nyss hemkommen och fylld med glädje efter en premiär av den evigt unge, evigt energiske och evigt inspirerande Robert Jakobsson, som vågar berätta historier på sitt vis och ingen annans. Länge leve det fria ordet, och den fria kulturen!

* Martin Ahlberg – Scenkonstguiden

I den lilla byn, Gunnarp, kan man få uppleva en del av den svenska kulturens regnskog. Metaforen är lika dyster som livsbejakande och hoppfull. Det som finns där är livsbejakande och hoppfullt, men att det finns så lite kvar av det fria konstutövandet är dystert.  Tokalynga teaterakademi, eller teater Albatross är ett livsverk i ständig förnyelse. Det är alltid spännande att komma dit, men vad det blir, eller hur det blir – det vet man aldrig på förhand. Den nya pjäsen ”1917- när klockorna stannade” sätts upp i en före detta gymnastiksal. Av detta märks inget. Åsa Lieberaths scenografi, dekoren är överallt i rummet- karuseller, koner, tyger, grafitti, konst, kranier, klockor, ljud, ljus och mörker. Och det är varmt. Som i en regnskog. Jag glömmer var jag är men är sällsamt närvarande i stunden. Som titeln låter antyda – tiden står stilla.  En man, Robert Jakobsson, lotsar oss genom en tid, som alltså inte finns, Han hoppar, studsar, klättrar, viskar, skriker, sjunger och berättar en historia, som egentligen inte är en historia utan de mångas historia- och jag blir berörd och rörd. Berörd på så vis att jag vill veta mer om vad som ligger bakom. Rörd, för att det ligger så mycket bakom i form av mänsklig grymhet och lidande, men att det finns hopp. Tack för det hoppet, Teater Albatross.

* Andreas Lång, musikant och skådespelare

Vill_du_köpa_2560

Utan att veta så mycket av vad som väntar på Teater Albatross scen denna kväll, sätter jag mig längst fram. Vill komma nära, så långt in i scenbilden som möjligt, gärna med mina nakna fötter inne på golvet.
Det ger utdelning, inget står i vägen när jag följer Robert Jakobsson under hans historiska färd inne i Åsa Lieberaths scenrum. För mig fungerar hennes scenografi som ett självständigt konstverk, en slags installation vars objekt befolkar rummet och gör föreställningens olika karaktärer sällskap, aldrig ensamma.
Både Jakobsson karaktärer och pjäsens ämne; konstens delaktighet i en radikal samhällsförändring – kontra konstens roll som gisslan, kommer plågsamt nära och speglar samtidigt tendenser i dagens verklighet.

Trots föreställningens tragiska förlopp rent historiskt, märker jag att jag ofta ler och skrattar till. I detta rum, här och nu är det konstens egna villkor som gäller! Är det därför jag fylls med denna busiga energi, kanske en liknade energi som rusiga och brinnande konstnärer hade under en intensiv tid av revolutionerande passion? Tragedin kom strax därefter med att de tvingades se sin blossande konst kvävd mitt i sin pågående blomning.
Så var det i Ryssland 1917, men i Tokalynga 2018 lyckas Teater Albatross få konstarterna att blomma. Och Robert Jakobsson vibrerar i sina olika roller, får det att glöda … ja, nog krävs det Jakobssons intensiva närvaro för att uppenbara och gestalta denna angelägna berättelse!

* Nils Ramhøj, bildkonstnär.

Pjäsen är en härlig tankeväckande och inspirerande upplevelse.

Texten väcker gamla tankar som slår en vital brygga till nuet.

I en spännande scenografi levandegör Robert orden i ett flöde som är spännande hela tiden. – Jävligt bra helt enkelt.

* Simma lugnt Gasleben – Twice a Man

Ledarna 1917low

Berörande om kamp för frihet

Ryska revolutionens hundraårsminne förra året uppmärksammades inte mycket i den svenska teatervärlden. Utom hos Teater Albatross i Tokalynga. Pjäsen ”1917 – När klockorna stannade”, fick premiär i Smolensk, Ryssland – bara det ett exempel på att Teater Albatross scenkonst inte känner några gränser. Nu får den premiär på hemmascenen.
Föreställningen är ett kraftprov av Robert Jakobsson: ensam på scenen i en dryg timme, med sin karaktäristiska kombination av  berättarteater och kroppsteater. Utgångspunkten, berättelsens grundplan, är typisk för många Albatrosshistorier: en liten judisk by, som lider under svält och pogromer, men som får höra talas om revolutionärernas dröm om en ny samhällsordning.

Scenbilden pekar emellertid på det som är föreställningens verkliga tema: hur ryska revolutionen väckte en ojämförlig explosion av konstnärlig kreativitet. Alla ismerna: suprematism, konkretism, konstruktivism, och alla de ikoniska konstnärsnamn som förknippas med dem: Malevitj, Tatlin, Kandinsky. Och givetvis, med Teater Albatross ständigt närvarande östjudiska perspektiv, Marc Chagall.
Namnen nämns i pjäsen, och i Åsa Lieberaths fantasieggande scenbild. Den sistnämnda präglas för övrigt av  en annan av modernismens stora riktningar, kollaget, ofta skapat av överblivna objekt, ”skräp”, som en gammal karusell eller hästskallar (som får  åskådliggöra olika centralgestalter i historien.)

Poängen med Jakobssons historieskrivning genom alla fragmentariska biografiska erinringar och synvinkelskiften, är hur stalinismen, NKVDterrorn och Gulagsystemet krossade drömmen om den fria konsten och den fria människan. Det kan tyckas vara en romantisk framställning, som saknar all historisk och ideologisk bakgrundsanalys. Men å andra sidan speglar den också en evig mänsklig dröm om frigörelse och att en annan slags tillvaro är möjlig.

Jakobssons kroppsteater firar triumfer i enskilda scener, frågan är om han någonsin använt sin teknik med en sådan perfektion som när kompositören Dmitrij Sjostakovitj utsätts för Stalins förtrycksapparat: det fysiska tvånget mot kroppen blir extremt tydliggjort. Eller när scenkonstens representant i konstexplosionen, Vsesevolod Meyerhold, håller demonstration om sina teateridéer. En annan höjdpunkt är läsningen av en annan modernistpionjär, Charles Baudelaire och hans dikt Berusa er!

Jakobsson sjunger, och dansar och skriker sig igenom föreställningen och håller uppfordrande brandtal, men framför allt berättar han den tragiska historien om hur en av mänsklighetens största frihetsdrömmar krossades i kölden bakom taggtråden i Kolyma eller i Stalins avrättningskällare. Det är ofta väldigt berörande. Och den åskådare som imponeras av Robert Jakobssons förmåga att berätta och gestalta med kroppen ska komma ihåg att han snart fylller 70.

* Björn Gunnarsson Hallands Nyheter/HallandsPosten lördag 14 juli 2018.