Träningen på Tokalynga

Träningen på Tokalynga har många rötter, och kan ha olika syften.

För mig har bakgrunden nog faktiskt att göra med tiden i Hammarkullen, början av 70-talet, då Ulf Skogsén och jag arbetade som fritidsledare på Hammargården.

Vi började arbeta med teater med de rätt missanpassade ungdomarna. Vi följde nån slags mall, ”Improvisera – Diskutera”.  Först improviserade vi situationer som var ur deras, ungdomarnas, värld. Sedan diskuterade vi. Efter att vi träffats kanske fem söndagar uppstod en märklig situation, alla drogs in i en mäktigt intensiv kollektiv improvisation. Vi var alla delaktiga av en rockkonsert som spårat ur. Vi blev svettiga, vi skrek… Det var något nytt. Det var omtumlande och spännande! Efteråt diskuterade vi… Men inte som förut! Nu var ungdomarna verkliga, deras liv blixtbelystes av dem själva, vi talade om verkligheten. Till saken hör att Ulf och jag alltid tyckt att ungdomarna haft en tendens att säga det de trodde vi ville höra. – Inte så nu! Ulf kallade denna typ av övningar för ”extasövningar”, vår tanke var efter denna händelse, att försöka integrera stark utlevelse i vår verksamhet.

Senare mötte vi Ingemar Lindh från Institutet för Scenkonst, vi mötte ODIN-teatret, vi mötte den ”fysiska teaterns” värld, vi mötte också shamanismen och t ex olika Osho-övningar… Allt detta är en bakgrund till dagens träning. En vanlig morgon på Tokalynga innebär morgonträning kl 09.15, efter frukost.

Morgonträningen håller på ungefär en timme. Om vi inte arbetar med röst brukar arbetet få en skjuts av musik. Ofta folkmusik.

Vi brukar dansa, stretcha, skaka, meditera, ligga stilla, sjunga, massera, göra ljud etc etc

När vi dansar är det vanligtvis improviserad dans, men vi kan även dansa danser vi lärt, eller gjort själva. Det viktigaste, som jag ser det, är nog att bli delaktig i sin kropp, med sina lustar och sin närvaro. Dansen hjälper mig att befolka min egen kropp. Glädjen finns i handen, ögat och fötterna. Oftast dansar vi blundande, det att få kontakt inåt då. Samtidigt som musiken leder mycken energi försöker många av oss att utvecklas koreografiskt, tekniskt sett. Vi försöker variera tempo, nivå, kroppsdelar som rör sig, kroppsdelar som leder etc. Samtidigt som det kanske roligaste är att helt enkelt bli tagen av sina känslor och låta kroppen njutningsfullt uttrycka sig, så försöker vi nog ändå att göra det fysiska arbetet i riktning mot någon slags förfining; Från symmetriskt arbete mot asymmetriskt, från enkel balans till mer komplex, från raka ben närmare mot golvet, att blanda hårt och mjukt, snabbt och långsamt, att arbeta med isoleringar där större delen av kroppen är helt stilla och slutligen att arbeta med stillhet, intressanta positioner. Som vore vi skulpturer.

Skakar vi, är det ofta tillsammans med Oshos s k kundalinimeditationsmusik. Skakningen är olika från person till person. Själv brukar jag försöka lära ut en Lowenteknik, en s k bioenergetisk metod för att skaka.

Våra meditationer är ofta mer som schamanresor, d v s de är många gånger befolkade av bilder och berättelser. Dessa bilder och berättelser kan ibland bli väldigt viktiga för verksamheten. Alla meditationer brukar vara till stora delar aktiva, d v s de innebär relativt svettiga verksamheter, innan de avslutas i stillhet. Den indiske gurun Osho menade att den moderna människan är så stressad att ett kontemplativt välbefinnande nästan förutsätter en fysisk ansträngning.[/vc_column_text][/vc_column_inner][vc_column_inner width=”1/3″][vc_column_text]Vi gör ibland regelrätta schamanresor. Detta innebär att vi förbereder en fråga och trummar under hela proceduren. Dessa resor kan vara mycket viktiga. Teater Albatross har lärt väldigt mycket vad gäller detta av Jonathan Horwitz, USA, som brukar hålla sommarkurs på Tokalynga varje år.

Vi har arbetat mycket med en slags röst- och andningsövning som vi kallar ”bankningen”. Enkelt beskrivs den som att två personer masserar och bankar på en stående person. De ser också till att på ett handfast sätt hjälpa den stående personen att hålla balansen. Den stående gör ett jämnt ljud ”åååååååå!” så länge luften räcker, så tar personen ett nytt andetag. Denna övning innebär att lokalen befolkas av personens ljud. Genom att tonen är relativt jämn kan man uppleva de små variationerna i tonspektrat. De små variationerna blir stora, efter en stund kommer övertoner, magin tätnar. Detta är en utmärkt meditation. En fantastisk resa ingenstans. Efter kanske tio minuter, en kvart får den stående sjunga solo.

Så är det dags att byta.

Vad är värdet med morgonträningen? Vi gör något tillsammans som är större än oss själva. Som fyller oss med en gemensam tacksamhet. Var och en vet att gåvan att ha fått vara med är viktig, att det aldrig hade varit samma sak om vi inte hade gjort det tillsammans. Alla är delaktiga, vi är långt ifrån världen av prestationer, vi är välkomna som vi är, och rummets aktiviteter berikas av alla deltagarnas närvaro. Paradoxalt nog är vi alla helt med oss själva större delen av tiden i denna process. Hela träningen utmärks av denna dualism, extrem expressivitet och å andra sidan ett återvändande till var och ens rötter.