Teater Albatross

Recensioner av Bortom Havet

Starkt när fakta blandas med saga
Svenska Dagbladet 24 april 2009
Teater Albatross har det lilla halländska samhället Tokalynga som bas – vilket inte hindrat att man under några år varit bergtagen av den stora kontinenten Afrika. Nu gästspelar gruppen på Stockholmsscenen Pero med en trio pjäser med teman från den afrikanska västkusten, stycken som på olika sätt beskriver hur en ännu kolonialistisk västvärld ser på området som ett råvaruskafferi som det är fritt fram att skövla.
Albatross främsta inspiration kommer från polacken Jerzy Grotowski och dennes blandning av starkt kroppsliga uttryck och ett metafysiskt bildspråk. Numera blandas den fysiska traditionen med en vilja till berättarteater där man chosefritt och självklart enkelt mixar konkreta detaljer med beskrivningar av hur den lokala situationen förändras på grund av världspolitiska och ekonomiska orsaker. Pjäsen om den engelska forskningsresanden Mary Kingsley är dramaturgiskt fulländad och traditionellt välspelad. Charlotta Grimfjord Cederblad står på scenen i viktoriansk dräkt och knäppt blus. Mary ansåg att tjock, brittisk bomull var bästa skydd mot moskiter och kannibaler. Stycket berättar om hur en vek överklasskvinna reser till Freetown för att fortsätta den antropologiska forskning hennes far ägnat sig åt. Samtiden är förfärad men Mary reser utan militäreskort, lyckas få kontakt med Afrikas starka kvinnor och får nära kontakt med stammarna. ”Afrikanen är en kvinna och jag förstår honom eftersom jag också är kvinna” säger hon. Pjäsen om Mary Kingsley är rolig och drastisk och skildrar hur samhället såg på kvinnor och infödingar för bara ett sekel sedan. Det är mentaliteter som dröjer sig kvar och ännu skapar osynliga värdegrunder som hela tiden orsakar konflikter. Albatross kom för några år sedan av en slump till Kamerun för att spela sina pjäser om Förintelsen.
Mötet med landet och befolkningen kom att leda till pjäsen Bortom havet som till stor del handlar om rovfisket utanför Kamerun där rika västländer tömmer haven på fisk och därmed slår sönder en infrastruktur och livet för tiotusentals fiskarfamiljer. Texten följer en yngling som tvingas lämna sin by, studerar och till sist tar sig till FN där han en dag får nog av protokoll och yta och talar ut om den verkliga situationen och det sätt på vilket världen blundar.
Bortom havet är gjord i flera olika versioner och kan spelas för nioåringar och uppåt. Iscensättningen har som grund en tydlig vilja att berätta om något obarmhärtigt som håller på att sudda ut en kultur. Också vuxenversionen har samma enkla, direkta ton. Robert Jakobsson kan spela på sin personlighet mot en underbar fond där en färgstark gobeläng av Åsa Lieberath också berättar historien.
Pjäsen Kongo fick urpremiär under Stockholmsbesöket och är en timslång skildring av landet och dess blodiga förflutna som ännu påverkar det samtida skeendet. Åsa Lieberath har även gjort en fond till denna iscensättning, sjok av vit text mot svart bakgrund som påminner om en svart tavla med ett myller av fakta. Kongo är formmässigt djärvare än övriga pjäser. Scenen är på en gång museum med djärva tolkningar av afrikanska skulpturer, konsert och rättegång. Här berättas om Afrikas och Kongos historia: ”En gång var alla afrikaner…”. Det mänskliga börjar här men också det omänskliga. Robert Jakobsson och Carl Johan Kilborn skildrar den obarmhärtiga belgiska kolonialismen, svenska präster som försöker omvända hedningarna, slavhandel och våldtäkter. En rejäl dos humor ger märkligt nog allt det brutala ännu mer konkretion. Iscensättningen är stark och blandar sagotoner med absurda fakta om antalet slavar
och alla dessa rikedomar, allt från ädelstenar till gummiträd, som skapelsen slösat över Kongo. Slutet är en sorgeakt över alla döda. Över Mary och fiskarfamiljerna, barnsoldater och stamkrig, missionärer och europeiska soldater som alla blivit del av Afrikas jord.
Teater Albatross Afrikafestival pågår tom 27/4 på Teater Pero.
Lars Ring SvD

Afrika tur och retur.
Teater som vill väl riskerar gärna att drunkna i sina goda intentioner. Handlar det dessutom om utfiskade vatten, kvinnliga pionjärer eller kolonialism, är det sällsynt att publiken hyser den minsta lilla avvikande åsikt från dem som gestaltas på scenen.
Teater Albatross genomför på Teater Pero till och med måndag en afrikansk teaterfestival där man vill väl. Bortom havet tar med en kort dokumentärfilm avstamp i fiskebyar längs Kameruns västkust, byar vars existens hotas av trålare från Europa som fiskar ut vattnet.
Levnadssätt som existerat i sekler kommer snart endast finnas kvar i de muntliga berättelsernas minnen.
Robert Jakobsson tar efter filmen över scenen och gestaltar tillsammans med Marie Broberg en modern odyssé om hur det afrikanska landets man i FN började som fattig fiskarson i Afrika: från kusten, in till staden och, tack vare en bättre beställd granne, utbildning och arbete i FN som leder ända till New York. Trött på världssamfundets handlingsförlamning återvänder han till slut till sitt Afrika. Jakobsson förvaltar en berättarteater förstärkt av fysiska uttryck.
Små, men noga utarbetade rörelser ger berättelsen både pregnans och en stillsam auktoritet som håller uppmärksamheten. Att fästa tematiken i ett levnadsöde håller det didaktiska på behörigt avstånd. Samma sak kan sägas om Mary Kingsley, monologen om kvinnan som trotsade den viktorianska
konvenansen och utan manligt beskydd reste till Afrika för att studera djurliv och religion. Här är det Charlotta Grimfjord Cederblad, iklädd viktoriansk fotsid kjol (med dolda lärdomsskatter), som berättar om färden från det instängda hemmet i London till flodfärder i djungeln. Strapatser bland huvudjägare och krokodiler resulterar i böcker och ett icke helt oomstritt erkännande i vetenskapliga kretsar.
Manuset bygger på framför allt Signe Höjers bok om Kingsley, och även om den dramatiserade texten enstaka gånger inte helt lossnat från boksidorna, så får Kingsley kropp och historien framförs vackert balanserad mellan humor och allvar. Det är en mycket sympatisk iscensättning av ett synnerligen märkvärdigt öde.
Claes Wahlin
AFTONBLADET 24/4 09

Några funderingar över hur jag upplevde föreställningen
Jag visste ju att pjäsen skulle handla om vilka konsekvenser det internationella rovfisket får, både för själva fisken och för befolkningen på afrikas västkust och hade då stora funderingar hur i all sin dar detta skulle kunne göras levande och förståeligt som en teater.. Jag trodde att det kunde bli lite väl mycket skolteater av detta…inte för att det behöver vara dålig teater…dock kan det ofta slå över till pekpinneföreställningar. Men mina farhågor kom verkligen på skam. Dels tack vare de båda skådespelarnas naturliga spelande. De kändes så äkta och närvarande. Vilket också säkert också berodde på att mötet med de (även då den medföljande teknikern) innan förställningen kändes så enkel och avspänd. Det märktes på en gång att deras hjärtan klappade för rättvisa, respekt och Afrika. Eftersom jag själv bott två år i Tanzania (2002 och 2003) var jag förstås extra nyfiken på hur deras Afrika skulle se ut. Afrikabilden slår oftast åt två extrema motpoler…den superexotiska och den superfattiga. Det vardagliga livet skildras alltför sällan. Den här föreställningen är därför ett undantag. Här får man på ett”vardagligt” sätt följa en berättelse om hur invånarna i allmänhet och en familj i synnerhet får sina förhållanden förändrade i och med att storfiskarna förstör deras levnadsvilkor. Vi får också följa med vad som händer familjen när de flyttar till New York. Vilka lockelser som där finns och det svåra att stå emot. Det kunde ha blivit en förställning som lätt slagit över till schabloner och övertydlighet. Men den lyckades hålla sig på rätt sida och var faktiskt också befriad från sentimentalitet. Att börja med en film från byar i Kamerun blev viktigt för att mer kunna komma på plats och bilderna som visades och egna bilder som då kom upp följde med mig under hela föreställningen vilket var en stor tillgång. Det var också roligt att höra hur Robert hade börjat sitt filmande och sedan lärt sig mer. Jag fick en bra känsla av att det inte behöver vara så himla svårt och komplicerat att förverkliga det man vill. Att våga även om man inte är expert redan från början. Det är bra att sådant kommer fram. Bra också att föreställningen är så enkelt uppbyggd. Både med dekor och själva spelet. De fina och innehållsrika tygerna kunde publiken ha bjudits fram till för att närmare beskåda efter föreställningen…Att naturen och våra rötter är viktiga blev också tydligt på ett bra sätt.
Jag tackar stort för det jag fick denna kväll och ser fram emot fler tillfällen med den här gruppen.
Föreställningen visade att angelägna samhällsfrågor inte behöver bli tråkiga på scen.
Hälsningar I-B Sparring Svanö Kulturförening mars 2009

Afrikanska berättelser en stark upplevelse
Teater Albatross från Halland har under några dagar gjort ett gästspel på Teater Pero med
tre föreställningar på afrikanskt tema. Under festivaldagarna har det förutom nedanstående
tre pjäser även visats film och hållits seminarier.
• Bortom havet. En berättelse om en familjs öde med anledning av utfiskningen längs Kameruns
kust. Pjäsen kommer under året också att spelas på Theatre Chocolat i Kamerun.
• Mary Kingsley. Mary Kingsley (1862–1900) var en märklig kvinna som på egen hand – oerhört
ovanligt för sin tid – tog sig runt som upptäcktsresande i Afrika. Ändå blev denna extraordinära
kvinna inte lika känd som sina manliga motsvarigheter.
• Kongo. En skrämmande resa genom Kongos blodiga och tragiska historia, från kolonialismen till
våra dagar. Pjäsen är en studie i hur rika naturtillgångar kan bli ett lands förbannelse. Pjäsen
kommer att turnera i Kongo under september och oktober i år.
Teater Albatross har med dessa tre pjäser fört upp Afrika på teaterscenen – en kulturgärning om
något. Med enkla men uttrycksfulla medel och stor fantasi lyckas gruppen göra okända historier till
första klassens tragik.
Sammantaget är det både djärvt och annorlunda och Albatross manar oss västerlänningar att börja se
vår månghundraåriga skuld till den afrikanska kontinenten.
I sanning ovanlig teater som ger upphov till stor eftertanke.
Jens Wallén
Stockholms Fria Tidning, 29 april 2009

Hej på er,
Tusen tack för en jättehärlig, fantastisk och berörande ”resa” med Teater
Albatross till fiskebyn i Camerun. De europeiska fiskerådgivarna och
världsbanksrepresentanten gav mycket lovord och uppskattade både filmen
men framför allt föreställningen otroligt mycket.
Med många vänliga hälsningar,
Johan Sundberg
Department for Environment, Climate Change and Sustainable Services
Sida – Swedish International Development Cooperation Agency