Kärlekens Öga
Föreställningen, som påbörjades efter att Teater Albatross kommit hem från USA och succén i Woodstock med Sams Trasiga Änglar, om Allen Ginsberg, påbörjades av Robert Jakobsson och Frida Hilfon sensommaren 1995. Det var ett försök att göra en erotisk teater. Bakgrunden var en passionshistoria Robert levt med några år tidigare. Under lång tid var Frida och Robert ensamma i detta sökande. Ulf Andersson från Hamstad var där emellanåt, som ett vittne, som en regissör.
Arbetet var mycket udda och mycket spännande. Långa arbetspass dag efter dag. Arbetspass som var lite som tantrayoga-pass, förstod Robert senare. Inte att undra på att arbetet på golvet lätt kunde vara från morgon till sena kvällen. Det var som en slags meditation eller terapi. Men hela denna sensuella träning som Frida och Robert arbetade fram, växte fram av sig själv. Man letade efter en naken åtrå. Efter en närvaro som också inkorporerade erotiken… Och – man drunknade i detta, Frida lämnade Albatross, och Robert gjorde färdigt föreställningen, mer kylslaget, mer tekniskt, med Lisa Oderstam, en ung begåvad göteborgska. Den trevlige Benny Wallin, ex Riddarhyttan och Teatermaskinen, satte ljuset. Dag Sturesson målade den jättelika bilden som var bakfond. Ett känt spökslott av Gaudi.
Föreställningen, som i förhållande till de förväntningar framför allt Robert hade haft, blev ett partiellt misslyckande. Den spelades nog bara två år. Lisa var emellertid mycket duktig, modigt kastade hon sig in i föreställningen rätt kort innan premiär. Men man hade för lite tid för att kunna få riktig ordning på föreställningen.
Föreställningen fick halvdana recensioner, den började spelas för tidigt – den var inbjuden att spela på en bra teater, Pustervik i Göteborg, och premiären kom för tidigt… Men Kärlekens Öga tog sig…
Den spelades på en vinterfestival i Porsgrunn, Norge hos Grenland Friteater. Det var en mer intern festival för teatermänniskor. Det var mycket lyckat, spännande möten. Teater Albatross i första hand Robert och Lisa gjorde en happening där de kom ut ur ett hus vid vattnet på ett rep, senare försvann de i en brinnande båt… Till sist blev den utvald av TC att representera Sverige i en internationell teaterfestival. – Det var intressant hur detta gick till: Efter att Albatross spelat föreställningen på en TC festival (i Sundsvall-98?) blev Robert attackerad som en snuskgubbe, med anledning av föreställningen. Det blev upprörda diskussioner, där det lite överraskande visade sig att de flesta faktiskt tyckte mycket om föreställningen… Även om den var kontroversiell.
Ytterligare en intressant sak: Den sista föreställningen var på en praktisk gymnasieskola i Laholm. Föreställningen var där extremt uppskattad! Ett gäng kosovoalbaner var intresserade av att vara med i Albatross efter föreställningen. Lärarna var häpna: Eleverna var tagna! Samtidigt som vi lade ner föreställningen, insåg vi att gymnasiepubliken nog var den publik vi bort spela mer för!
