Teater Albatross

Recensioner av I Skuggan av Hatet växer Blommor

Recensionsklipp om I Skuggan av Hatet växer Blommor:

Den östjudiska kulturkretsen och dess undergång är centrala teman för Robert Jakobsson, ledare för Teater Albatross och Tokalynga teaterakademi. Förintelsen har varit ämnet för en lång rad av teaterns produktioner, alltsedan premiärföreställningen ”Svarta blommor” år 1984.

En annan föreställning på samma tema är Helig!, som innehåller akrobatik, dans och spektakulära eldskulpturer. Ytterligare en är ”Det var länge sedan orkestern spelade”, premiär 2002. Pjäsen, som handlar om kvinnoorkestern i Auschwitz, är en av de mest moraliskt och fysiskt påträngade Förintelseskildringar som visats på svenska teaterscener. Om östjudendomen ger temainnehåll och realistiskt eller symboliskt stoff till Jakobssons pjäser, är formen i gengäld påverkad av polsk teaterteori.

Starka känslouttryck, kroppsspel och absolut närvaro kännetecknar det mesta han gjort, samtidigt som texterna gärna har ett poetiskt, närmast meditativt tonläge. En ofta återkommande grundfigur i Jakobssons repertoar är en gammal judisk man med brinnande stearinljus på skorna och på hatten, som skjuter en skraltig barnvagn framför sig. Det är den vandrande juden ur både myt och verklighet, en den levandegjorda sorgens kolportör som sjunger jiddischsånger med starkt vemod, och som fångar in publiken med monologfragment och direkt tilltal. Just denne man inleder pjäsen I skuggan av hatet växer blommor — ursprunglig premiär 1998 — som gästspelar på Dunkers kulturhus i kväll. Hur överlever man själsliga trauman? Eller rättare sagt, vad är det som gör att vissa överlever, medan andra dukar under för sina skador? Ungefär så kan föreställningen sammanfattas.

 Robert Jakobsson framför här en dramatiserad berättelse om Daniel, som är 13 år när andra världskriget kommer till hans hemby utanför Bialystok i östra Polen. Berättelsen skildrar Daniels flykt från det getto dit hans föräldrar förs av SS, men fokuserar inte så mycket på lidandet som på de skärvor av lycka han lyckas fånga upp på sin väg mot Sverige och överlevnaden.

Att hitta ögonblick av trygghet mitt i otryggheten, i den mest utsatta av livssituationer, tycks vara medlet. En kvinna som ger honom mat och kärlek, en präst som ger honom skydd i en kyrka och sedan hjälper honom att fly: det är tillfällena av godhet och skönhet som ger själen en liten respit, ett tunt skydd ”mellan målarfärgen och väggen”, som berättaren formulerar det. Med karaktäristisk stil blandar Robert Jakobsson sitt anspråkslösa, närmast naivistiska berättartonfall med utlevande, fysisk teater, ackompanjerad av Per Buhre på diverse instrument och inhopp i olika biroller. Det är emellertid inte bara huvudpersonens historia som berättas. Med mimik och gester levandegör Jakobsson och Buhre bland andra en kvinna på flykt och den tyske soldat som blir hennes baneman. Trots berättelsens enkelhet skapar Jakobsson en karaktäristiskt förtätad stämning, förstärkt av musiken, som mynnar ut i den hoppfulla insikten att det faktiskt går att överleva också de mest fasansfulla erfarenheter med kärleken till livet i behåll.
H D Helsingborgs Dagblad. Björn Gunnarsson

Skådespelarna har en närmast magisk förmåga att fånga publiken.
Skaraborgs Läns Tidning

Föreställningen är ett suggestivt, gripande miniepos.
Nya Lidköpings Tidning

Huvudpersonen är en judisk pojke, Daniel, som kom att överleva nazisternas judeförföljelser. Hur det gick till gestaltas suggestivt och levande av Robert Jakobsson. När Daniel är tretton år invaderas Polen av Hitler-Tyskland… Många öden skymtar förbi under berättelsens gång, och människorna är nyanserat skildrade. Här finns till exempel en tysk soldat som skjuter en kvinna och sen chockad river sönder sin uniform.

…Och så alla de – inte minst kvinnorna – som hjälpte Daniel med mat och gömställen. Dramatiska situationer uppstår, och det är på samma gång både tragiskt och livsbejakande.
Östgötacorrespondenten

I en gammal barnvagn som varit med förr lyser tre stearinljus. Mannen som skjuter barnvagnen framför sig bär ljusstumpar på sina svarta skor och på sin hatt. Han sjunger, klagande och vemodigt. Jag tänker att nu skall jag ännu en gång dras in i en föreställning fylld av det poetiska fantasteri som är Teater Albatross kännemärke.

… Daniels berättelse går in i en mörk tid där ondskan har makten, den kan gå vidare därför att i det mörka finns det också gömställen. Hos kvinnan som bjuder 15-åringen både mat och kärlek. Hos prästen som bygger ett hålrum under kyrkans golv. Hos flickan som rakar sjuttonåringen vid Östersjöns strand.
Norrköpings Tidningar

Klezmermusikern Cristoffer Svärds mollstämda dragspel, hans grå, oerhört rymliga kostym, hatten, det skiftande ansiktsuttrycket och hans dansande rörelsemönster kring skådespelaren, ger bärande judisk kulturell identitet åt Jakobssons enkelt expressiva berättarteater.
Arbetet

Gripande timme med judisk pojke.
…Efter föreställningen stannar Naser Duljaj, Bayram Aksal och Kassem Hussein kvar för att prata med skådespelarna. De är imponerade. -Det här är det absolut bästa jag sett säger Bayram och tillägger: -Man kan precis känna hur hemskt det var! De menar att det bl. a. är beroende på deras invandrarbakgrund, som de känner så starkt för föreställningen. -Jag vet själv hur det var i mitt hemland säger Naser, också där kom det poliser och militärer till vårt hem och spred skräck. -Det är också fantastiskt bra skildrat att det alltid finns både negativa och positiva saker i livet , fortsätter Kassem. -Vi har sett många teaterföreställningar, och detta slår allt konstaterar Bayram.”
Karlskoga – Kuririren

Teater som berör om krig, flykt och kärlek.

I Skuggan av Hatet växer Blommor är en gripande föreställning om en ung judisk pojkes flykt under andra världskriget. Vi följer den unge Daniel under kriget, då han sätts i ett ghetto, och hur han lyckas fly därifrån. Han får hjälp av en präst att gömma sig, men inte heller där är han säker, tillslut tvingas han fly till tryggheten i Sverige. Det är en föreställning om en ensam pojkes kamp men också den hjälp och inte minst kärlek han möter i den annars onda världen.
Skaraborgs Allehanda

Skapad för mer än 20 år sedan har den visats hundratals gånger, men möter fortfarande en entusiastisk genklang från alla sorters publik.
Moscow Portal

Some of the comments we got by email after playing at the Jewish Museum in Moscow in April 2016:

“Thanks for your performance. The translation was wonderful. Yes, the show too”. – Elina

“Thank you sooo much, it was amazing” – Ekaterina

“Hi everybody from Albatross! Thank you for your great acting in the performance. It is just unforgettable. The translation by Ivan was ok. For me it seems the only way out as long as Russian audience is concerned. It worked out perfect”. – Marina

“I want to say thank u for your performance in Moscow. It was really great. It was really helpful for me to realise what do I want to do in the future. I’m 17 now and I adore theatre, especially your treatment of it. So! Thank you very much!” – Uliana

“Thank you very much for your performance, it was wonderful. We understood everything. Hope to see your performance again” – Aksinia

“My name is Alina. I was one of the spectators in April. I am a Belarusian and was born in one of the most Jewish cities, and I am a granddaughter of a woman who survived being in a concentration camp. I believe that this performance of yours would very hugely resonate with Belarusian audience. Love your style of playing, not even a playing but living, existing on stage, in front of spectators”. – Alina Rudina