Teater Albatross

 

En poetisk saga för vuxna om  naturen, om människans relation till naturen. Det är djuren som berättar, vi möter bland andra ugglan, bävern och sillen. Samtidens ekologiska kollaps pågår. Magisk scenografi, musik från ett vevpositiv, masker, dockor och fysisk teater till Thomas Tidholms poesi.

”En varm poesi om ett oändligt och egentligen hopplöst svårt ämne”

 

Under åren från 2018  förberedde Åsa Lieberath och Robert Jakobsson en ny föreställning. Om naturen och människan. Resor gick till djupa skogar, mycket litteratur blev läst. Åsa Lieberath, Robert Jakobsson, Mathilde Oftedal Negård, Marie Hässler och Valtteri Keinänen var alla med och arbetade fram föreställningen. Premiären blev i januari -22, men först i december -23, i Stockholm, under ett längre gästspel på Teater Giljotin, började föreställningen kännas ”färdig”.  Den spelas nu alltsedan senhösten -23 av Sally Celander, Robert Jakobsson och Fabian Zeidlitz. Ljus o teknik: Fabian Zeidlitz. Scenografi: Åsa Lieberath. Text: Robert Jakobsson och gruppen. Sångtexter: Marie Hässler.

*******************

Med hjälp av en maskin kopplad till trädens rottrådar kan djuren få kontakt med människorna, de tvåbenta.

Längs de trassliga rottrådarna och med poesi av Thomas Tidholm får den tvåbenta publiken följa med in bland skogens snår och ner i havets djup för att möta djuren som lever där.

Nu går vi till naturen
nu går vi så försiktigt,
sista biten får vi smyga och krypa
naturen är rädd för oss,
den har glömt oss,
den vet inte vilka vi är längre.

Ur vevpositivet, direktimporterat från Berlin, kommer bekanta melodier med nyskrivna texter där djuren sjunger sina sånger till människan. Ett hopp om samarbeten, brobyggande och ömsesidig respekt växer fram.
Skogsorgeln är en föreställning med en lekfull och tänkvärd text om människans relation till naturen, med levande musik, dans, en färgstark scenografi, fantastisk kostym, skulpturer, masker och dockor. Åsa Lieberath firar igen triumfer vad gäller scenografi, kläder och skulpturer. Hon har haft passionerade och noggranna  assistenter, utan dem hade pjäsen varit omöjlig att förverkliga.

Skogsorgeln hade premiär i januari 2022 på Tokalynga med 5 föreställningar, sedan har den turnerat ett par gånger till Göteborg och runt i landet bl a till Bollnäs och Härnösand.  Thomas Tidholm, som inspirerat oss med sin poesi, tackade rörd för pjäsen i Bollnäs.  Under 2023 har vi spelat på Tokalynga och i Göteborg, på Cinnober Teater.

Skogsorgeln är en av våra aktuella pjäser som spelades på vår stora festival Tokalynga Flying 2024

Se trailer här: https://www.youtube.com/watch?v=UBwvLxTPtlo

Nedan recensioner mm.

”Människorna anser att de är goda varelser. De lär sina ungar detta, säger en bäver sorgset.
Bävern sitter i en radiobil och bryter på franska. Det är lustigt, djupt skakande och väldigt väldigt sorgligt. Det låter som en lekfull föreställning. Och det är det. Inga pekpinnar. Det är roligt ibland, men ledsamt så att man kan gråta.
    Karin Samuelsson, Borås Tidning 9/2 2022 – Hela artikeln längst ner på sidan!

 

”En tydlig appell som är svår att värja sig mot. Skogsorgeln handlar om människans ovarsamma framfart i naturen. En del av inspirationen kommer från poeten Thomas Tidholm och bitar av hans texter finns med i föreställningen. Formen är Albatross sedvanligt brokiga blandning av brinnande budskap och uppfinningsrik scenografi.

Åsa Lieberath fyller scenen med en sällsam blandning av natur och återanvända föremål, skapade av människor. Jag får en känsla av att befinna mig i en lightversion av Hieronymus Boschs bildvärld. Masker och dockor spelar viktiga roller. Skådespelaren Valtteri Keinänen har en övervakande position, insvept i svart långrock med fågelhuvud. Marie Hässler och Robert Jakobsson byter obesvärat mellan att vara dockspelare och fysiskt gestalta allt från småkryp till en bitter bäver. ”Skogsorgeln” spelas i versioner för både barn och vuxna och det är den lustfyllda leken som bär föreställningen, det allvarliga ämnet till trots.”

Lis Hellström Svenningssson, G-P Göteborgs Posten 26/3 -23

”En måndagskväll i mars är jag på plats på Cinnobers scen här i Göteborg, där Teater Albatross gästspelar med Skogsorgeln. Stämningen är god, gemytlig, och samtidigt laddad med ett slags fördjupad – kanske magisk – kvalitet som jag tror kommer ur år av skapande verksamhet och tro på dess kraft. Jag trivs omedelbart och sätter mig längst fram. Alldeles nära mina fötter finns en slätslipad, lite knubbig, fiskliknande träskulptur. Lite längre bort sitter en lutande kanin, också den i trä, under ett standar med kraftiga trädrötter, som har fingrar och tår. Överallt finns fina och märkliga objekt som fångar sinnena och tar tag i fantasin. Tre stora standar liknar granar, kanske segel, eller så är det en armé av något slag som rustar till strid.

Djur intar scenen, och tvåbeningarna (människorna) har inte huvudrollen. Masker och dockor känns berörbara och fyllda av magisk kraft. Jag känner igen det som sker utifrån mina egna barns intensiva lekar med gosedjur. Fantasivärldarna som bearbetar aktuella, märkliga och ibland hemska saker från verkligheten. I mitten på scenen står en havererad radiobil, kraschad i skogen, drunknad i havet, kvarbliven på en i övrigt utbombad jord. Mörker och ljus, musik, och aktörernas fysiska spel, skapar en sublim humor, som får skratt att bubbla fram. Jordens-undergång-teman, tids-resefilmer med maskinmagi, och Harry Potter (ja, en bil körs ju in i den magiska skogen) blandas med Det susar i säven, Fablernas värld, 1970-talsestetik (luggslitna teaterkläder och solros på slaget), och ännu äldre referenser, riter, mytologiska djur. Jag tycker enormt mycket om den här blandningen, för att den inte kräver tolkning, utan finns där för att kännas, skapa stämning, sätta i rörelse. Det blir ett slags varm poesi om ett oändligt och egentligen hopplöst svårt ämne.

Scenografi handlar om sinnlighetens kraft. Teater Albatross har en särdeles stark scenografisk förankring som finns där i gruppens rötter, men som samtidigt frodas i det pågående nuet. Skogsorgeln stannar kvar i kroppen och minnet. Det scenografiska nuets rötter sträcker ut sig åt olika håll, också in i framtiden.”

Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap, med inriktning mot scenografi, Göteborgs universitet. Scenografipatrullen. 29/3 -23

Efter premiären kom ett mail från Ulf Fembro, konstnärlig ledare för Ronneby Folkteater:

Teater Albatross lyckas igen! Med sin nya föreställning ”Skogsorgeln” berör teatern oss med sin konstnärlighet, sin fysiska teater, sina kraftfulla och oväntade bilder och sitt stora engagerande allvar som ändå ger så många skratt. Tack Robert, Åsa och alla ni andra för ert ljus i dessa mörka tider!

Med allra största allvar och en svindlande, snubblande lekfullhet leder oss Teater Albatross i sin senaste föreställning in i den skog och natur, som skövlats och förhärjats av mänsklig egoism och girighet. Med akrobatik och intensitet och med barnets blick, barnets häpnad, skildras hoten mot den natur, som är vår livsgrund.
Åsa Lieberaths scenografiska lösningar och masker är, som så många gånger tidigare, lyckligt fantasifulla och drabbande vackra. Valtteri Keinänen, som kom in sent i arbetet med detta projekt, har en oerhörd scennärvaro och koncentration i de roller han gestaltar.
Johan Bergström Författare

Tack igen för en fantastisk föreställning. Mina vänner tyckte var också väldigt mycket om den. Vilken upplevelse Skogsorgeln är!
Kennet Öhlund Miljöpartiet Borås

Stark, intensiv, gripande. Rekommenderas!
Björn Strander, gynekolog Göteborg

Imponerande att se Robert fortfarande vara still going strong. Samma mjuka knyckighet I rörelserna som alltid. Vet inte många som kan röra sig så ljudlöst och smidigt över scenen. Och med sådan exakthet och precision. Extra roligt att se hur Roberts kroppsspråk tagits över och nästan kopierats av en ung kvinna. Kunde känna igen mycket av honom i henne. Glädjande att se Robert än en gång samarbeta med unga människor på scenen. Han har mycket att ge dem, och de honom – ett ömsesidigt utbyte! Vacker och användbar scenografi, ett konstverk i sig.
Rolf Sossna ex Masthuggsteatern

Teater Albatross har alltid jobbat på behörigt avstånd från stadens puls, hets och trendkänslighet. I den gamla folkskolan i Gunnarp låter de idéerna koka ihop långsamt. Teater Albatross är scenkonstens slow food. Vad är då mer naturligt än att den teater som befinner sig närmast naturen också gör en pjäs om naturen? I pjäsen Skogsorgeln har djuren i skogen huvudrollerna, men visst är människan också närvarande, om än på avstånd. De blandar bokstavligen högt och lågt, himmel och havsdjup, hisnande tidsperspektiv och pyttesmå detaljer, allt bredvid varandra som om det vore den mest självklara sak i världen. På något sätt lyckas den halländska gruppen få med livet, universum och allting på bara en timme. Trots snygga lösningar med ljus och teknik är det skönt att se att Teater Albatross fortfarande står med båda fötterna på jorden, och hittar så mycket i de enkla rörelserna, sångerna och ljuden. Tillsammans med scenografin skapas som alltid något suggestivt och magiskt som bara ett långkok från Tokalynga kan åstadkomma.
Carl Johan Kilborn. Teaterlärare på Göteborgs folkhögskola och tidigare medlem i Teater Albatross.