Återigen… Skolan! Mars -21.

Jag har arbetat på skolor med teater och Skapande Skola under lång tid. Jag har tyvärr sett en räddhågsenhet breda ut sig gentemot konst och kreativitet under denna tid. Efter att ha samtalat med diverse människor är vi i stort sett alla överens om att de yngre lärarna ofta är mindre konst- och kulturintresserade än de äldre. Att klimatet vad gäller eget skapande, fördjupande, för eleverna har försämrats. För oss som vet vilket fyrverkeri, vilken arbetslust och vetgirighet t ex ett Skapande Skola-projekt kan initiera på en högstadieskola är detta djupt tragiskt!
Jag vill berätta ett par historier:
Först från Burkina Faso, jag känner en extraordinär filmare, Dani Kouyate, som är uppvuxen där. Hans pappa, som arbetade på ett kontor för statens räkning, var en intellektuell, han var intresserad av konst och teater. Han fick för sig att han skulle spela teater i skolorna i staden. Han frågade rektorn på en skola. ”Vadå teater!? Vad menar du!?” Pappan berättade att han skulle kunna komma till skolan och berätta olika historier… Rektorn svarade: ”Och vad får vi för det!!?” Pappan sa att han kunde betala skolan en mindre summa. Och så blev det. Danis mamma var sedan upprörd över att pappan ofta var iväg ”med sina historier” – som dessutom kostade familjen pengar.
Historien är inte slut här…
En dag dök det upp ett telegram. Till pappan. Det var från en man, Peter Brook, som sökte en skådespelare. Han hade haft svårt att hitta rätt man, så han sökte så att säga med ljus och lykta! Han hade till och med skickat ett telegram till mannen som det ryktades om att han spelade ungdomsteater i Burkina Faso.
Resten är historia.
Med telegrammet kom en biljett till Paris. Mannen blev en känd skådespelare som turnerade runt i världen med Peter Brooks teater.
Så: en nutida historia från en kommun i Sverige: Jag samtalade med en skolteatersamordnare som var lite desperat. ”Vi har pengar till att köpa pjäser, till att göra kulturella projekt, men skolorna är minimalt intresserade. Även om de får kulturen gratis är det svårt att få in bokningar, att konkret bestämma olika evenemang.” Hen var ledsen, nästan lite desperat. ”Skolorna har så mycket att stå i. Det är svårt att hitta ombud som kan vara länkar mellan kommunens handläggare och barnen, skolorna. Det hemska är att när politikerna märker, att pengarna, de öronmärkta till kulturen, inte används, kommer de att föra över pengarna till annat. Sedan finns det ingen barnteater mer… ”
Jag blev ledsen och förskräckt. Jag visste inte att det är så illa. Här ser man vart Björklunds vilda svingande mot konst och kultur har lett. Vi har redan sett många, antagligen de flesta av de kulturlokaler som användes på 90-talet bli till lagerutrymmen eller datasalar, nu naggas även den levande konsten i kanten… Och det kanske värsta är att det ofta tydligen är personalen på skolorna som inte vill, inte har tid, inte bryr sig…
För mig är det omskakande att höra om kulturens utsatthet i den samtida skolan i vårt land. Jag undrar över – utbildningen på lärarhögskolorna. – Stressen, rapporteringshysterin på skolorna. – Vilken skuld vi själva har, vi kulturarbetare, tydligen har vår konst många gånger gått helt förbi lärarna…

Bilder, ovan: Rolfstorpsskolan. Här under: Åsaskolan. Halland. Unga genier!