Gunnar Larsson är död!
Gunnar Larsson är död!
En legendarisk idrottsledare och vän till Teater Albatross har lämnat oss.
1982 skedde ett under i europeisk fotboll, IFK Göteborg, blåvitt som de kallas, vann Europacupen. Ett lag bestående av amatörer slog ut storheter som Valencia och Hamburg. Innan finalsegern i Hamburg, 3-0, hade IFK behövt låna pengar privat för att ha överhuvud ha råd att åka till de tidigare matcherna utomlands! När Torbjörn Nilsson efter segern i Hamburg gick bredvid Glenn Hysén genom spelartunneln till omklädesrummet sa han: ”Jag hoppas den här tunneln aldrig tar slut”!
Gunnar Larsson hette den nye ordföranden. Han hade tillträtt denna höst när IFK Göteborgs ekonomi var helt körd i botten. Hans första insats var att se till att man skulle kunna hitta pengar till de internationella resorna, till bortamatcherna i europa…
Han lyckades. Han lyckades så väl att IFK Göteborg vann Europacupen, och sedan… Vann man en gång till. Man var vidare bara en hårsmån från final i Champions League, som satte igång några år senare. Fortfarande med Gunnar Larsson vid rodret. – ”Han var vår pappa” säger Torbjörn Nilsson.
Om man gick på IFKs matcher på Ullevi, var det stor chans att man såg Gunnar. Han var lång, ståtlig, med stor karisma… Han manade på publiken och sitt kära IFK.
Jag var rejält förvånad när Gunnar Larsson dök upp på Tokalynga, kan det ha varit år 2005!? Jag kände igen ansiktet, men hade svårt att placera honom. Jodå, tänkte jag, han, ledaren för IFK Göteborg! – En legendarisk man. Vad gör han här!!??
Det visade sig att Gunnar hade flera strängar på sin lyra. Han var hos oss för att han åtagit sig att dyka ner i Hallands kulturliv. Detta på uppdrag från Region Halland. Han kom med ett vinnande leende, med vänlighet och nyfikenhet: ”Vad försiggår i detta jättehus!?”
Det blev middag och oändliga samtal, som tur var också om fotboll. Han var intresserad av Teater Albatross, men det var först när han sett några videoklipp från ”HELIG!”, som han blev riktigt engagerad. Helig! är en gatuteater om Förintelsen. Jag tror även han var lite tagen av att vi arbetat i Kamerun, att vi gjort pjäser och filmer mot utfiskning…
Efter den kvällen var saker och ting annorlunda för oss. Annorlunda såtillvida att vi fick mer stöd från regionen, togs mer på allvar som kulturskapare i Halland. Så vi har mycket att tacka Gunnar Larsson för.
Vi träffades igen för ett par år sedan, en lördagseftermiddag på Henric Holmbergs populära poesiträff. Jag hade just läst ”Berusa Er!”, var glad och lite tokig.
Gunnar dök upp! Jag blev så glatt överraskad, tackade honom hjärtligt för senast. Han berättade att han varit sjuk en hel del de senaste åren. Men, nu var det bättre. Han såg fram emot att besöka Tokalynga igen… Jag såg mycket fram emot att han skulle komma. Häromdagen läste jag i tidningen att Gunnar Larsson dött.
Så tråkigt!