Nyhetsbrev Mars 2017 – Teater Albatross har varit i Belarus!

TEATER ALBATROSS NYHETSBREV MARS 2017

TEATER ALBATROSS NEWSLETTER

ENGLISH TEXT BELOW
 
 Русский текст ниже Russkij text nizje
 
Teater Albatross har varit i Belarus, Vitryssland!
Se nedan en resebeskrivning från Minsk och Vitebsk som kommer att kunna leda till många spännande saker framöver!
Och välkomna till Tokalynga Teaterakademi lördagen den  8:e april!
En romsk musiker, en fattiglapp som hankar sig fram i Göteborg, en underbar musiker, och, vad jag förstått, en mycket fin människa – Roberto Constantin – kommer till Tokalynga – nära Ullared – och ger en konsert lördag 8:e april kl 19.00. Teater Albatross är ju lite av en arbetsmaskin, men denna kväll är det fest! Tillsammans med Opus Scenkonst, en teater av unga skådespelare, som arbetat på Tokalynga teaterakademi över vintern, annordnar vi en fest för romerna! Fest för alla utanför normen, alla utanför vardagen!
Roberto Constantin
För övrigt kan jag meddela att Teater Albatross arbetar med en ny pjäs om Ryska Revolutionen, som är ett jättearbete där Åsa Lieberath och Peter Jägbring är med mig Robert på resan. Och att vi arbetar med några mycket spännande skolteaterprojekt, och att vi förbereder spännande turnéer nu i vår till Ryssland – ännu en gång – och Schweiz.

 

Robert Jakobsson  och Åsa Lieberath, Teater Albatross.
Resa i fotspåren av Chagall och Malevich.
 
Vi anlände onsdag eftermiddag den 22:a mars -17 till Minsk efter en resa från Köpenhamn via Riga.
Vi kom till Minsks flygplats just vid denna tidpunkt, av den anledning att man just, bara några dagar tidigare, infört ett nytt visa-system: Fritt visa i fem dagar! Med tanke på allt krångel med visaärenden provade vi detta. – Det gick ”Super”! – Super, (uttalas sooper) som man säger både i Ryssland och i Vitryssland. Gratis och enkelt.
Vi tog inte buss eller tåg till Minsk centrum, utan vi råkade börja samtala med en person, som visade sig vara en finne, som tyckte vi skulle dela taxi… Han berättade om Grand Café, den självklara lie exklusiva mötesplatsen… Han och hans kompis hade gjort business i forna Östeuropa sedan ekonomistudierna i Helsingfors på tidigt nittital. Speciellt hade de varit i länder som Kazakstan och Armenien. De hade fått ryska familjer, och verkade nöjda med det spännande liv de fått sedan de valt att satsa österut…
Robert på legendariska Grand Café i Minsk. 
Vi bodde på Hotel Monastierski ett f d kloster och senare en militärkasern. Ett mycket vackert och billigt hotell som de vitryssar vi kom att träffa tyckte var ”ett väldigt dyrt hotell”!
Sedan tittade vi runt i Minsk, vi hittade ett mycket roligt Sovjet-aktigt jättevaruhus, Universab.
Sedan träffade vi Alina Rudina, en vitrysk kvinna som sett Teater Albatross spela på Jewish Tolerance Museum i Moskva i april -16. Alina skrev ett par dagar senare ett tackmail, och tyckte vi skulle besöka Vitryssland. Vi höll därefter kontakten, hon tipsade oss om det nya gratis femdagarsvisat, hon var vår enda vitryska kontakt då vi anlände onsdag eftermiddag.
Vi träffades på Rådhusrestaurangen. Hon förklarade att det var en litterär afton på lördag på Gallery TUT. By. Då måste vi komma dit! Där kan vi säkert spela föreställningen hon sett på Jewish Museum i Moskva.
På torsdag gav vi oss ut i Minsk efter att ha kontaktat Alexandra Polivanova från Memorial i Moskva. Hon satte oss i förbindelse med Raisa från en  människorättsorganisation i Minsk, Raisa tipsade oss om en utställning på Art Palace, vidare tipsade hon oss om folk som skulle kunna hjälpa oss i Vitebsk, dit vi tänkt åka…
Utställningen hette Kurapati, handlade om konst till minne av den stora terrorn, 1937, i Vitryssland. Kurapati är en känd plats där tusentals människor mördades.
På Art Palace märkte vi att det fanns en mycket trevlig liten föreläsnings- eller teatersal. Vi talade med Konstmuseets chef, Aeksander Zinkevich , han var mycket tillmötesgående. Museet, berättade han, är Minsks största museum, vad gäller icke–permanenta utställningar, vad gäller samtida konst.
Han tyckte det lät mycket intressant att vi kom till Museet och spelade I Skuggan av Hatet växer Blommor, föreställningen vi spelat i Moskva.  Han kunde tänka sig alla möjliga sätt att samarbeta, vi talade också om att möjligheten att Teater Albatross kommer för att arbeta med Minskbor med konst.
På torsdagseftermiddagen tog vi tåget till Vitebsk. Chagalls Vitebsk, staden på kullarna, de tre flodernas stad! Staden som har en i hela forna Östeuropa legendarisk Festival, Slavianski Bazaar, staden som 1918-1925 hade en världsberömd konstskola, först ledd av Chagall, senare av Malevich.
Faktum var att vi åkte till Vitryssland av den anledning att vi ville återkomma till Slavianski Bazaar, där vi mycket framgångsrikt, år 2005, spelat en pjäs om Auschwitz Kvinnoorkester. Maken till entusiastisk publik hade vi sällan mött.
Vi anlände till Vitebsk på kvällen, fann hotellet, Vitebsk Hotel, ett gammalt jättelikt sovjetbygge. Vi fick ett rum med guldtäcken. Vi sov gott och väntade med spänning på nästa dag!
På morgonen kom den man som Raisa hittat åt oss till hotellet. Det visade sig vara en stor, mycket bildad man, i trettiofemårsåldern, som varit humaniora-lärare på universitetet. Numer arbetar han åt en illegal polsk TV-kanal som försöker arbeta för ett mer demokratiskt Vitryssland. – Han hette Sergei, han ville hjälpa oss. Vårt mål var att få till ett möte med Slavianski Bazaar, och att få se det som ev fanns kvar av Chagalls och Malevichs skola…
Allt gick över all förväntan!
Vi träffade ledningen, tre personer, för Slavianski Bazaar. De verkade först lite negativa –  Slavianski Bazaar innebär mest muntra tillställningar! Men under samtalet ändrade de sig… De ville att Albatross redan nu i sommar ska komma med tre föreställningar (!), HELIG!  och I Skuggan av Hatet växer Blommor, båda om Förintelsen, och Flickan och Havssköldpaddan, om en fiskeby i Kamerun.
Vi förklarade att HELIG!, en stor gatuteaterpjäs, är omöjligt att spela i år, kanske ett annat år… Men de båda andra föreställningarna skulle passa mycket bra. Festivalen är i juli. Perfekt för oss!
Så gick vi över till Teatr Lalka, dockteaterscenen, i Vitebsk… Nu började jag känna igen mig! Det var ju här vi spelade år 2005! Vi träffade ledarna för Teatr Lalka, de kom väl ihåg Albatross gästspel, de var mycket glada att träffa mig och Åsa. De ville gärna upplåta teatern åt oss… De mindes t o m Lisa, som spelat Kvinno-orkestern tillsammans med mig… Hon hade tydligen gjort ett stort intryck.
Bara hundra meter från Teatr Lalka ligger ett oansenligt gammalt ruckel, ett museum, där Malevich och Chagall hade verksamheter runt 1920.
Dit gick vi. Vi fick se samtida assemblagekonst som fyllde alla rum. Det var unga och gamla konstnärer, det var modiga, sökande, djärvt experimentella konstnärer! Vi var mycket imponerade! Det var som om det mod som konsten stått för i Ryssland i början av tjugotalet överlevt just här i Vitebsk! Det var överraskande och härligt att se detta. Sergei, vår Vitebsk-värd, berättade om Vitebsk och museets chef Marina visade utställningen. En äldre konstnärinna, Valentina Liahovich, och en ung man som fortfarande går i konstskolan i Vitebsk, Kirill Demchev, var extra intressanta.
Valentina, konstnärinna i Vitebsk i 70-årsåldern
Kirill, ung konstnär, Vitebsk
Så kom chefen för det hus som varit nationell Konstskola kring 1920.  Han hette Andrei, en stor man med ovanligt  kvinnliga drag. Han var mycket vänlig, visade oss den autentiska, men renoverade, skolbyggnaden. Tidens vingslag kändes. Vi var fortfarande uppfyllda av utställningen från Museet några hundra meter bort. Andrei berättade att han såg fram emot att Teater Albatross skulle spela, kanske redan i sommar, i detta legendomspunna hus.
Vi hade berättat för Sergei att vi arbetar med en föreställning om Ryska Revolutionen, och att vi till denna föreställning behövde några smala, äldre, väggur.  Andrei kände till en liten antikaffär… Plötsligt var vi där. Vi köpte tre klockor – de ska byggas om till bolsjevikiska centralkommitémedlemmar – och sitta i revolutionens karusell. Karusellen har vi hittat i en sedan 60-talet nerlagd psykiatrisk klinik i Ferrara, Italien!
Nöjda med klockorna var vi glada att vi köpt extrabagagevikt på hemvägen, och att vi fick hjälp med packningen av våra vitryska nyfunna vänner. Vitryska posten har fantastiska pappkartonger!
Kvällens tillbakaresa till Minsk skedde via sovvagn. Tåget gick en lång kringlig väg, nu tog resan nio timmar istället för tre och en halv. Perfekt för att sova ombord… Då det var varmt, och ett satans oväsen – också klockorna klämtade av skakningarna –  sov vi sisådär… Men oljuden i tåget var mycket bra för vår  föreställning, vi lät kameran gå med den fina micen på, kanske nåt till vår Revolutionsföreställning?!
På morgonen hade vi fått ett sms från Belarus Free Theatre. De bjöd in oss att se en hemlig föreställning på eftermiddagen, vi förstod att det passade tidsmässigt perfekt med kvällens poesiafton, vi såg fram emot att se denna legendariska teater. Själv mindes jag Teatr Osmego Dnia från Poznan i Polen. I början av 80-talet  var de liksom Belarus Free Theatre en grupp delvis i exil, som spelade i hemlighet i sitt hemland. Det var mycket spännande, lite ödesmättat att se dem, att först mötas på hemlig plats, och sedan bli ledsagad!
På väg till Belarus Free Theatre. Vi förs till den hemliga spelplatsen.
 
Belarus Free Theatre var mycket vänliga. Föreställningen ägde rum i en liten villa i utkanten av Minsk.
Vi såg en välspelad föreställning skriven av en kvinna från just Vitebsk. Den handlade om en kvinna i en Vitrysk mindre by, som liksom verkade sitta fast i nån slags kvinnoroll som inte var hennes, hon var ofri, passade inte in… Och gick ett olyckligt öde till mötes. Bra!
Sedan: högsta fart till  Gallery TUT.By, ledsagade av två otroligt vänliga systrar från Turkmenistan som studerar ekonomi i Minsk. Dessa systrar åkte med oss hela vägen, hjälpte oss att byta trollerbuss och tunnelbana. Allt de ville ha var en selfie på oss alla utanför galleriet!
Gallery TUT.By visade sig vara fullt av litteraturvänner. Yulia, känd från S Aleksijevitjs böcker, var den som höll i kvällen. Alina Rudina, som var vår enda vitryska kontakt innan resan, var naturligtvis där. Yulia och Alina menade att Teater Albatross är mycket välkomna att spela på denna plats. Galleriet har sin trogna publik, ett gästspel skulle säkert fungera mycket bra! – Dessutom sade Alina att S Aleksijevitj kanske skulle komma och titta när en eventuell Albatrossföreställning sker, hon är ju god vän med Yulia, och dyker ofta upp…
Yulia är med och intervjuas av Aleksiejevitj flera gånger… 
Det var hennes pappa som inspirerade Aleksijevitj att skriva!!!
Belarus free theatre  … Pjäsen vi såg!
Så vart det söndag… Hemresa… Vi gick och tittade igen på Universab, det sovjetiska varuhuset. Så charmigt. Så charmigt! Det måste varit än finare när det inte fanns några reklamskyltar…
För Teater Albatross, Riga, på väg hem,  26/2-17.
 
 Robert Jakobsson
Ps. Konstnärerna från Vitebsk har via Kirill sedermera svarat att man ”väntar på oss” – att vi kan prova att göra konst ihop – när vi förhoppningsvis kommer till Festivalen i sommar! Mycket spännande!
– Och vi håller på att anmäla oss till Festivalen.
————————————————————————————————————-
ENGLISH
Robert Jakobsson and Aasa Lieberath were a few weeks ago in Belarus.
We were in Minsk and Vitebsk. The reason for the trip was a tour that Teater Albatross  made to Slavianski Bazaar in 2005. Our audience in Vitebsk was exceptional, so passionate! So, for a long time we have longed to come back.
And as the contacts with the Festival through mail and telephone has been very difficult, we decided to go there!
First we came to Minsk. In Minsk we took contact with Belarus Free Theatre, that invited us to see one of their shows. It was very interesting. The audience met outside a shop, at the outskirts of Minsk, then we were led to the private house where they played.
We saw in Minsk, that is a beautiful and very friendly town, an exhibition about Kurapati, a place that used to be just outside Minsk, and where many tens of thousands of people were murdered during the Stalin terror. – Something the regime doesn’t want to talk about.
And then: Train to Vitebsk! Wonderful! The town on the hills where three rivers come together, where Chagall and Malevich wanted to create an extraordinary art school around 1920… In Vitebsk the meeting with the Festival was very positive… Probably we’ll go there this summer with two spectacles!
Even more interesting was the meetings with what is left of the avantgarde artschool. In an old and worn house ther was big exhibition of contemporar Vitebsk art. It was paintings – on the walls, in the ceilings, on doors, on walls between the rooms… There was really a lot of assemblage-art (Things, objects, put together in an artistic way, to find new meanings…) there was so much art of different sorts, that brave people had made, it was really impressing.  We were very taken, the spirit from Chagall and Malevich seems not to have died. It was so unexpected, it made us very happy! We told some of the artists that we would like to collaborate with them this summer. I hope it will be like that!
Besides: In April we’ll go to Russia to play a play, In the Shadow of Hatred there grow Flowers, in Moscow and Niznij Novgorod.
————————————————————————————————————-
Pусский
Роберт Якобссон и Оса Либерат несколько недель назад были в Беларуси.
 
Мы посетили Минск и Витебск.  Причиной нашей поездки было то, что Театр Альбатрос участвовал в фестивале Славянский Базар в 2005 году. Публика в Витебске оказалась исключительной, настолько она была тронута нашим спектаклем. Так что мы долгое время мечтали вернуться сюда.
И поскольку контакты с фестивалем по почте и по телефону оказались очень затруднительными, то мы решили приехать сами!
Сначала мы прибыли в Минск.
В Минске мы связались с Белорусским Свободным театром, и нас пригласили посмотреть один из спектаклей. Это было очень интересно. Публика собралась возле магазинчика на окраине Минска, а затем нас проводили в частный дом, где и состоялся спектакль.
В Минске, очень красивом и дружелюбном городе, мы посетили выставку о Курапатах, бывшем предместье Минска, где многие десятки тысяч людей были убиты во времена Сталинского террора. – События, о которых режим предпочитает умалчивать.
И затем: поезд в Витебск! Это было чудесно. Город на холмах, у слияния трех рек, где Шагал и Малевич стремились создать новую, экстраординарную школу искусства в конце 10-х – начале 20-х годов прошлого века… Встреча в Витебске с руководством фестиваля прошла очень позитивно… Вероятно, мы поедем туда этим летом с двумя спектаклями!
Еще интереснее были встречи с тем, что осталось от авангардной школы искусства. В старом, ветхом доме была большая экспозиция современного искусства Витебска. Там были картины – на стенах, на потолках, на дверях, на стенах между комнатами…  Было множество объектов искусства ассамбляжа (предметы, объединенные художественно, с целью найти новые смыслы…), было столько самых разных объектов искусства, созданных смелыми по духу людьми, что это производило очень сильное впечатление. Мы были по-настоящему захвачены всем этим, и нам казалось, что дух Шагала и Малевича по-прежнему жив. Это было очень неожиданно и подарило нам большое счастье! Мы сказали некоторым художникам, что хотели бы сотрудничать с ними этим летом. Надеюсь, что все сложится, как мы задумали!
Кроме того: в апреле мы едем в Россию со спектаклем ”В тени ненависти растут цветы”, который собираемся играть в Москве и в Нижнем Новгороде.