Revolutionspjäs hade premiär i Ryssland!

TEATER ALBATROSS NYHETSBREV MAJ 2018

TEATER ALBATROSS NEWSLETTER

ENGLISH INFO BELOW
Teater Albatross played about the russian revolution! In Russia!
 Teater Albatross har spelat i Ryssland. 
Bussen togs i förvar 36 timmar av ryska tullen. Plomberad!
Den scannades. Chauffören fick inte sova! Då skulle polisen ingripa.
Vi var i chock. 
Vi trodde inte det skulle bli premiär!
Vånda och elände!
Teater Albatross har spelat en pjäs om Ryska Revolutionen i Ryssland.
Det var Premiär!
Stående ovationer.
Många var berörda.
Läs mer nedan:
Bild från premiären
Ja, några års arbete med ”1917 – När klockorna stannade”hade äntligen lett till premiär. I Smolensk, Ryssland, på en internationell festival. Hur skulle vi kunna få dit scenografin, en järnkarusell, en mängd skulpturer och alla lampor?! Långtradare visade sig bli för dyrt. Så: ”vi tar vår egen buss”. Stefan Ingvarsson, kulturråd i Moskva, hade varnat oss om han känt till denna plan. Han menar att ”det är halvt omöjligt att få in en buss med konst i Ryssland…”
Men detta visste inte vi.
Peo, granne med Teater Albatross, en man som hjälper oss ibland, skulle köra bussen. Kirill, en vitrysk konstnär som arbetar med oss, skulle åka med. Han talar ju ryska. I och för sig bara ryska. Vi vinkade av dom.
Peo Bagge och Kirill Diomchev just vid avfärden från Tokalynga.
Vi andra skulle flyga till Moskva. Vi hade ju i sista stund fått våra visum.
På resan förstod vi att bussen fått problem. Ryska tullen var mycket missnöjda med vårt dyra tulldokument som vi upprättat med Handelskammaren, ett så kallat Carnet. Med Carnet skulle det inte bli något trassel i tullen.
Men det blev trassligt värre. Efter att ha anlänt sen måndagseftermiddag till lettisk-ryska gränsen blev Peo och Kirill kvar till nästa morgon i ryska tullen. Då blev man tillsagda att köra bussen nonstop till Moskva, till en tullstation där… Lastutrymmets dörrar plomberades, Peo körde till Moskva, med uttalat förbud att sova under vägen.
I Moskva mötte Eva Ogneva från Svenska Ambassaden upp. Hon försökte hjälpa oss, hon var en hjälte.
Nu var vi andra i Smolensk. Också vår tolk Fjodor från Moskva.
 
I vestibulen på teatern när vi undrade om bussen skulle komma: Fjodor Salkjuk, Åsa Lieberath, Robert Jakobsson, Jesper berger och Peter Jägbring.
Vi förstod att läget var kritiskt på  tullen i Moskva. Varenda pinal hade tagits ut ur bussen, som vägts och scannats. Våra djurkranier verkade vara det tydligaste indiciet på att vi var ett kriminellt gäng. Eva, som betalt böter för oss, hjälpte Peo och Kirill till ett fantastiskt hotell. Dom fick äntligen sova. Men båda trodde att det var hemresa som gällde nästa morgon.
Så icke! Nästa morgon, onsdag morgon, var tullarna mycket vänliga, önskade Peo och Kirill ”lycka till med teatern”, gav Peo ett vackert tyg-emblem från ryska tullen, och så åkte man iväg med kranier och allt!
Glädjen hos oss alla var oerhörd. Ni skulle sett Peos och Kirills lycka när dom anlänt till Smolensk!
Och så vidtog det vi var där för. Föreställningen. Lite försenat, men helt ok. Vi var så glada! Och osäkra på hur reaktionen skulle bli på vår föreställning. Om ryska revolutionen, med ryska sånger, judisk touch, med Trotskij och Shostakovich i högform. Med rysk revolutionskonst a la Malevich och Chagall. Med Vysotskij och klockor med djurhuvuden som symboliserade revolutionsledare… Åsa Lieberath hade än en gång gjort en suggestiv och laddad scenografi, hennes assistent Kirill hade jobbat hängivet.
Vi spelade två gånger. Utsålt sedan länge. Ljussättningen, av Jesper i samråd med Åsa, var komplex och ett konstverk i sig. Peter skulle äntligen se pjäsen med en publik! Peter hade ju stått ut med mig på Tokalynga i över ett år… Bara vi. Nu – upp till bevis!
Premiär: nervöst, de två TV-monitorerna gav ryssarna texten, det verkade fungera… Många tackade oss efter föreställningen, som fick en varm applåd.
  
Andra föreställningen gick ännu bättre. Jag, som är ende skådis, var mer avslappnad. Nu kändes det att föreställningen håller på att bli spännande. Något värt att leva med i många år. Vi fick stående ovationer. En man dröjde sig kvar länge efter föreställningen. Ville inte gå. Grät emellanåt. Så berättade han att han gått med sin f d fru till vår föreställning. Föreställningen hade påverkat hans ex partner till att vilja fortsätta äktenskapet! Han kunde inte nog tacka oss!
All denna glädje efter föreställningarna! Hade vi inte satsat så mycket, också ekonomiskt, hade kanske inte glädjen varit så innerlig. Men spänningen från sena visum, osäkerhet i planeringen av resan, Peos och Kirills mardrömsupplevelser och själva den konstnärliga satsningens virvlande nervositet inför premiär i främmande land, avlöstes av en lyckokänsla.
En annan del av glädjen var känslan av samhörighet med vänner… Många hade längs äventyrets gång hållit tummar och tår för oss, många brydde sig. Det värmde. – Stort tack alla ni!!!
Och nu ska vi spela 1917 – När klockorna stannade i Sverige…
Vi kommer att spela här på Tokalynga, nära Ullared, ett antal gånger nu i sommar. Snart bestämmer vi datum. Välkomna! Kanske vill ni sova över, få berättat för er Tokalyngas och Teater Albatross historia, se några filmer från olika världsdelar… Ni kan till och med vara med på morgonträning dagen efter föreställningen. Man kan uppleva mycket här på Tokalynga!
I sommar kommer troligen jag, Robert Jakobsson, också att hålla en ca 3 dagar lång teaterkurs. Kommer info om detta i nästa utskick!
I månadsskiftet juni-juli åker Teater Albatross till Ryssland med I Skuggan av Hatet växer Blommor. Det är Per Buhre och jag som, den 1:a juli, skall spela på en internationell, statlig, festival i Omsk. Mycket spännande, mycket långt bort! I bästa fall spelar vi också i Moskva.
Bilder: Alex Ivaniuk, Nadia Scapoli m fl.
Robert Jakobsson 30/4-18.
 
ENGLISH
 
Teater Albatross has had premiere of a new play: 1917 – When the clocks stopped. It was in Smolensk, Russia, at the Festival ”Ark”. How can I explain all the troubles we had to get there with our fantastic scenography!? – Impossible! Anyway: A truck was too expencive, we took our own theatre bus. At the border our expencive customs document was worth nothing… The russian customs forced us to go all the way to Moscow (after 15 hours in the customs by the border) to make a real control there. Another 36 hours. The doors were plombed, the bus was scanned, and weighed. The Swedish Embassy worked like heroes for us… And, two days after arriving to the russian border, the customs officers very surprisingly told us: Welcome to Russia! Good luck with the theatre! They even gave us a golden badge from their uniform.
We played twice at the Festival, we got standing ovations! Many people thanked us, some were very touched.
This summer we are going back to Russia, to play, the first of July, a smaller piece, In the Shadow of Hatred there grow Flowers, in Omsk at the State Festival Akademia.
Our new performance, 1917 – When the clocks stopped, we’ll play sometimes during the summer at our theatre, Tokalynga Teaterakademi, nearby Goteborg, Sweden. Welcome!
Hör av er till oss! / Contact us!


Robert Jakobsson 
Konstnärlig ledare / Artistic director
teateralbatross@telia.com
+46(0)703169530Åsa Lieberath

Konstnärligt arbete, scenografi /
Art, scenography