Nyhetsbrev Maj 2017 – I Ryssland och Schweiz!
TEATER ALBATROSS NYHETSBREV MAJ 2017
TEATER ALBATROSS NEWSLETTER
ENGLISH TEXT BELOW
Teater Albatross har spelat på ryska skolor – mycket intressant – och på Judiska Museet i Moskva!
Albatross är nu på barnteaterfestival i Schweiz.
Opus, en grupp som varit på Tokalynga sedan i september -16, har premiär på sin pjäs, ”På det fjärde ska det ske!” fredag 12 maj!
Läs nedan!
Turné till Moskva och Niznij Novgorod den 16:e till 22:a april.
Per T Buhre och jag Robert från Teater Albatross åkte söndag eftermiddag från Landvetter för en veckas turné med 2 föreställningar i Moskva och 2 i Niznij Novgorod. Vi skulle spela I Skuggan av Hatet växer Blommor och dessutom ge en föreläsning om barnteater på Teatr.doc i Moskva.
I skuggan av Hatet växer Blommor i ”De lärdas Hus” i Niznij Novogorod.
Det var som vanligt med viss oro och, ändå, med en viss glädje och nyfikenhet vi åkte iväg. Min erfarenhet efter många internationella researchresor och turnéer är att förmågan till inlevelse i förväg är rätt så usel… Jag brukar ofta åka iväg med en orolig känsla, som kulminerar ungefär när jag ankommer till landet jag ska besöka.
Vi kom fram sent till hotellet, Hotell Peking. Peking är ett känt jättehotell i Moskva, beläget vid Majakovskijtorget. Det är lite nobelt, mest i guld och rött, jättetrappor. Vi, i våra halvtrasiga kläder och med en herrans massa skruttigt bagage, väckte kanske ett visst intresse, jag vet inte. Vi har bott där förut och personalen är mycket hjälpsamma och korrekta. Folk i fina uniformer bär väskor och ringer taxibilar. Anledningen att vi bor där är att Svenska Ambassaden via Stefan Ingvarsson subventionerar.
Det visade sig att turnén blev rätt intensiv. Då kan man glädjas åt ett bra hotellrum. Där allt fungerar. Ibland gläds man också åt de 253 trappstegen upp till rummet, på sjätte våningen, trevlig motion mitt i alla bestyr!
På måndagen träffade vi vår nye översättare – vi skulle igen turnera med vad vi kallar direktöversättning, en suggestiv lösning på språkfrågan vad gäller teater – han hette Fjodor Saljuk, det visade sig att han läst på bra, han kunde dessutom svenska mycket bra. Fjodor och jag nöjde oss med en (noggrann) genomgång av texten. Därefter åkte vi med Per i taxi till skolan där vi skulle spela två dagar senare. Vi fick på eftermiddagen repa där, i spelsalen! – Bra, det kändes mycket bra!
På tisdag morgon var vi på Memorial, ett institut för kartläggning av mänskliga rättigheter i dagens Ryssland, och, än mer, ett arbetande forskarlag som går igenom Sovjetunionens blodiga historia, speciellt naturligtvis Stalintidens spektakulära brott. Boris Belenkin, en forskare, berättade om sin syn på den tidiga Sovjetstaten, han menade att den purunga Sovjetstaten redan från början satte ribban: järnhård förföljelse av oppositionella. Att det var redan där som urartningen började.
Vidare menade han att revolutionen dog ca 1927, att därefter var det helt enkelt en diktatur.
Vidare menade han att revolutionen dog ca 1927, att därefter var det helt enkelt en diktatur.
Han sa, med stor passion, många tänkvärda saker. Han liknade till utseendet själve Trotskij, revolutionsledaren. Han berättade vidare att han gärna kommer till Tokalynga och håller föredrag! Mötet var viktigt för Teater Albatross föreställning om den Ryska Revolutionen, en föreställning som förhoppningsvis blir klar i höst.
På eftermiddagen försvann Per för att arbeta med redigeringen av en skivinspelning, jag dröjde mig kvar för att möta Natalia Petrova, som är ansvarig för dokumentärfilmfestivalen på Memorial. Hon var mycket trevlig, men jag kom i samspråk med några härliga gentlemän i Memorials Arkiv, de visade dessa spännande lokaler, och jag berättade för dem att jag kände en gammal man i Stockholm, Julian Better, som växt upp på ett Gulagsbarnhem i Sibirien kring 1938…
– Det märkliga var, att i deras jättegömmor – ansiktslösa plåtlådor – hittade vi referenser till en mängd material om hans öde… Senare ringde jag hem till Sverige, Julian var speciellt intresserad av att de hade, för Julian okänt, material om honom genom författaren Ginzburg…
Så blev det tisdag kväll: Jag skulle hålla föredrag om barnteater på Teatr.doc. Det var mycket roligt. Aleksandr Rodionov, som skriver filmmanuskript och är med och leder den lite berömda rebellteatern, var översättare och spirituell medskapare av kvällen.
Publiken var bara några stycken, men t ex en skådespelare på Teatr.doc, anmälde intresse att komma till Tokalynga, vår teater, med en barnteaterföreställning våren 2018. Bra, eftersom vi planerar en barnteaterfestival då!
Trötta masade vi oss upp onsdag morgon, åkte till en judisk Moskvaskola. Att den var judisk förstod vi inte förrän vi hade spelat… Det var en skola med oerhört intresserade och tillmötesgående lärare. Eleverna filmade, med flera kameror, deras kvinnliga filmlärare övervakade de duktiga eleverna. Vi fick ett väldigt starkt gensvar, många elever, det var gymnasienivå, talade med oss efteråt. En del ville försöka ta sig till Tokalynga. Filmläraren, som var överförtjust, berättade att de skall klippa ihop en film med större delen av föreställningen! Roligt! Per hade dock problem med fiolens stämning. Värmen och fuktigheten i lokalen påverkade hans strängar, gjorda av fårtarmar, sådana som används till s k barockfioler. Jag märkte ingenting (!) men Per var naturligtvis missnöjd.
Översättningen av Fjodor Saljuk var perfekt. Ett orosmoment var borta.
Så kom kvällen med turnéns kanske största utmaning: Vi skulle spela offentligt på Jewish Tolerance Museum, ett ställe med hög status i Moskva. Det kom mycket folk, några hundra, och, liksom förra året kändes det mycket bra, både från min och Pers sida, och att publiken till största delen var nöjd gick inte att misstolka. Över trettio personer lämnade sin e-postadress för att få reda på när Albatrossen närmar sig Moskva härnäst! Det var roligt att Stefan Ingvarsson, kulturrådet från Svenska Ambassaden, var där. Stefan är en duktig och ambitiös man som gör massor av viktiga saker för förbrödring mellan Sverige och Ryssland! Föreställningen fotograferades av Alexandr Ivaniuk, en fotograf vi träffat tidigare. En ovanligt spännande fotograf. – Så, vi väntar spänt på Alexandrs bilder!
Från föreställningen på Toleransmuseet.
Vi var som sagt mycket nöjda efter föreställningen, tacksamma över alla lovord etc… Men Per och jag hade ett problem: Vi var hungriga och trötta. Vi mindes med fasa förra årets succéspelning på samma ställe… Den hade slutat med en evig väntan på en taxi. Taxin kom aldrig. Vi stannade bilar. Taxin kom inte. Timmarna gick.
Nu verkade historien upprepa sig! Som en obehaglig fars. Plötsligt dök en taxi upp åt oss.
– Och vilken öl-bar vi hittade trots den sena timmen! Med god mat och billiga öl från runt om i stora världen! Per var mycket nöjd!
Nästa morgon: tidigt med taxi till Kurskaja Centralstation. Varje taxiresa var ett äventyr – skulle taxin kunna ta oss och allt bagage!? Ibland blev det två bilar. Nu skulle vi till Niznij Novgorod, österut, mot Perm och Ural.
Ryska tåg är, vad jag märkt, snabba och tidsprecisa, också detta. Efter en snabb god lunch i Niznij (billig var den också, priserna i Niznij är en bråkdel av Moskvapriserna!) bestående av ryska piroger med ost och kål i, hastade vi iväg för att spela för Judiska Församlingen.
Det var en eftermiddagsföreställning, de flesta i publiken var mycket gamla. Några som tackade oss efteråt hade fyllt nittio år! Många såg ut som tagna ur Isaac B Singers böcker.
Publiken från Judiska församlingen i Niznij.
Själv blev jag bortförd av historiens vingar av spelningen, av mötet med dessa gamla människor, spillror av en mycket större judisk värld. En värld som förminskats genom inbördeskriget, svälten, Stalinutrensningarna, det stora fosterländska kriget, och, de senaste decennierna, genom utvandring, fr a till Israel och USA.
Aktivister, ungdomar som arbetar med att stöda de fattiga och utsatta i Ryssland, var medarrangörer.
Aktivister, ungdomar som arbetar med att stöda de fattiga och utsatta i Ryssland, var medarrangörer.
Efter föreställningen, då vi gått med aktivisterna genom snöstorm med allt bagage från De Lärdas Hus (där vi spelat) till en bar, berättade aktivisterna om sitt arbete bland prostituerade, med HIV-smittade, med homosexuella etc… De berättade om sin kamp för ett Ryssland med större tolerans och solidaritet. Sofia, som var arrangör, och också gör en film med mig om anarkister i Ryssland, berättade att rikedomsklyftorna i Ryssland är av Afrikansk kaliber… Och snön föll utanför… Och taxibilar var svåra att få, snödäcken var ju avtagna…
Nästa dag: turnéns sensationella avslutning. Skola nr 24 i Niznij Novgorod, elever i åldern 11-18 år. Vi kom sent, det var inte första gången. När stressen kommer blir jag ofta lite vresig, så var det också nu. Vi fick upp barnvagnen och blev lite tagna av den vackra stora aulan där solen lös in genom stora fönster. Det var gamla vackra fasta stolar. Kanske 400 stolar. Vilken atmosfär! Vackra golv, som gamla polska golv med fiskbensaktigt lagda korta träpinnar.
Så kom eleverna! Varje stol blev upptagen. Vi förmodades spela uppe på scenen, men vi förlade föreställningen lite överallt i jättesalen.
I skuggan av hatet växer blommor på skola i Niznij Novgorod.
Eleverna avbröt ofta föreställningen med applåder. Aldrig har jag upplevt en så entusiastisk publik! Per höll med mig när jag sa att det var som om publiken var förälskad. Det var så de såg ut… Vi eldades till stordåd.
Efter föreställningen fick vi skriva autografer på papper och väskor, man ville fotografera sig tillsammans med oss etc. – Oj, vilken upplevelse det var!
Och nu det märkliga: Lärarna verkade tydligt reserverade mot oss. Skeptiska. Rektorn var däremot positiv. Men lärarnas kritiska inställning till oss var mycket märklig då eleverna uppenbarligen var förtjusta… – Kanske var det lite som när den politiska teatern först kom till skolorna i Sverige, på 60-talet, och lärarna förfasade sig?! – Om det nu var så!
Efter föreställningen fick vi skriva autografer på papper och väskor, man ville fotografera sig tillsammans med oss etc. – Oj, vilken upplevelse det var!
Och nu det märkliga: Lärarna verkade tydligt reserverade mot oss. Skeptiska. Rektorn var däremot positiv. Men lärarnas kritiska inställning till oss var mycket märklig då eleverna uppenbarligen var förtjusta… – Kanske var det lite som när den politiska teatern först kom till skolorna i Sverige, på 60-talet, och lärarna förfasade sig?! – Om det nu var så!
Sedan var det hemresa på lördagen via Moskva och Hotell Peking. Trötta men nöjda åkte vi hem. På hemresan talade vi om direktöversättningen, något vi sysslat med nu i ett år, vi berömde vår tolk Fjodor, och tänkte båda att föreställningen absolut inte blivit så starkt uppskattad eller så passionerat mottagen, om vi spelat med textremsa à la film…
Tokalynga 24/4 -17, Robert Jakobsson
Ps. Vi fick sedan ett mycket intressant mail från en skolteatermänniska i Moskva…
”As for the situation with russian schools, you are right. Basically the situation with schools looks like you described. In russia there are not any strong links between art organizations like theaters or museums and educational organizations. Collaborations between this two systems are not supported from the government.
Well in many cases it means that educationl sistem just afraid of do something unusual or beyond the scope of existing rules. This is a big issue that mast be solved by the system – there aren’t any other ways in Russia because most of the school are public. The other reason why schools usually are very negative about something new – because all of them now depended from the feedback they have from the parents. If even one of the parent will give negative reflection – the teacher and the school can have problems and they will have to prove to its founder, that they acted in accordance with the approved government programs. Well, this is like it is.…”
– Mycket intressant!!!
Teater Albatross till Barnteaterfestival i Schweiz.
Teater Albatross spelar i dessa dagar i Lugano, Schweiz, barn- och familjeföreställningen ”Flickan och Havssköldpaddan”. Föreställningen handlar om en fiskeby i Kamerun, ett paradis hotat av rika länders utfiskning!
Teatro Pan är arrangör, det är en ambitiös festival, många föreställningar, ett spännande seminarium där Teater Albatross är inbjudna att berätta om arbetet på svenska skolor, och, runt om i världen, t ex i Kongo och Kamerun.
Husfisken i Flickan och havsköldpaddan.
Opus Scenkonst presenterar ”På det fjärde ska det ske”
Fredag 12 maj kl 19 och lördag 13 maj kl 19 är det äntligen dags för Opus Scenkonst att visa vad de arbetat med sedan i vintras. Det blir premiär för ”På det fjärde ska det ske” här hos oss på Tokalynga. För regi och bearbetning står Gunilla J Gyllenspetz, skådespelare och regissör på Backa Teater.Med utgångspunkt i barndomens lekfullhet och sökandet efter en vuxnare identitet har föreställningen gradvis vuxit fram. Utifrån ett antal ämnen och rubriker har ensemblen arbetat med texter de själva skrivit. Ett blickande inåt och en stark längtan efter att få berätta. ”På det fjärde ska det ske” är en plats för lek, reflektion och hudlösa berättelser.
Opus Scenkonst är en scenkonstgrupp sprungen ur Nordiska Teaterskolans påbyggnadsår i skådespeleri. Sedan i höstas har gruppen varit stationerad här på Tokalynga.
Föreställningen ges följande gånger:
Torsdag 18 maj kl 18 – Sundsgårdens Folkhögskola (Helsingborg)
Tisdag 23 maj kl 19 – Nordiska Folkhögskolan (Kungälv)
Onsdag 24 maj kl 13.30 – Nordiska Folkhögskolan (Kungälv)
Onsdag 31 maj kl 19 – Teater Halland (Varberg)
Lördag 3 juni kl 19 – Kajskjul 46/Teater Smuts (Göteborg)
Söndag 4 juni kl 15 – Kajskjul 46/Teater Smuts (Göteborg)
Biljetter bokas via opusscenkonst@gmail.com
eller först till kvarn i dörren.
FRI ENTRÉ!
———————————————————————————————-
ENGLISH
Teater Albatross toured in Russia. To Moscow and Niznij Novgorod. It was a very intense tour. We played in two schools – such an enthusiastic audience, we already long to go back – and in the Jewish Tolerance Museum in Moscow and for the Jewish Comunity in Niznij Novgorod. The Tolerance Museum has a warm and big audience. It was so nice to come there again. With all the old people in Niznij Novgorod it felt like coming back to a novel by Isaac Bashevis Singer. The school performances were really nice. The very peculiar thing, though, was that, when we played for over 400 teenagers in Niznij Novgorod, that seemed to love our play, the teachers, to us, seemed quite sceptical about our show. – We got a letter, see above!
Besides that, we experienced many other things, me and Per. We were on tour with a play about a young Jewish man trying to escape the terror in Poland during World War 2.
We went f ex to Memorial, the Institute investigating the crimes of the Comunist regieme.
We had a meeting at Teatr.doc in Moscow about children’s theatre.
We met activists in Niznij Novgorod that helped us organizing the spectacles there.
We simply had a terrific time!