Teater Albatross

Har du biljett, så varmt välkommen till den unika Teaterfestivalen lördag 19/10 på Tokalynga!

Men först: Teater Albatross var under sensommaren i Ryssland!

Läs mer nedan! En livgivande resa till skogarna i Karelen, till San Petersburg och Moskva.

På hemsidan: https://teateralbatross.se/text/researchresa-till-ryssland-sensommaren-2019/

Biljetterna till festivalen är i nuläget tyvärr slut.

Tror du att du är anmäld och inte kommer, hör av dig till oss! Vi ska undersöka om vi kan ta in lite mer publik, vi börjar nu en väntelista!

Observera att Riksteatern Falkenberg har upplåtit en buss åt festivalen. Den går från Falkhallen kl 11.30, den är gratis! Den hämtar upp från Falkenberg Station, t ex folk som kommer från Göteborg kl. 11.48. Den går tillbaka ca kl 20.30. Resan tar ca 45 min. Anmäl dig till Frida Thonäng 0706359426 eller falkenberg.tf@riksteatern.se

För biljetter, kontakta Teater Albatross genom teateralbatross@telia.com eller på 0703169530

Se mer om Theatre Marabout, Instabili Vaganti, Elisabeth Heilmann Blind och Teater Albatross på http://teateralbatross.se/festivaler/

Vill du läsa mer om Teater Albatross rosade föreställning, 1917- När klockorna stannade,

se denna länk: http://teateralbatross.se/event/1917-nar-klockorna-stannade/

Radioprogram och liten film om Elisabeth Heilmann Blind, lyssna gärna på detta radioprogram och den lilla filmen från SR/SVT:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7301130

Rysslandsresa 23:e augusti- 8:e september 2019.

 Åsa Lieberath, som hållit i pennan, och Robert Jakobsson. En researchresa inför en ny Teater Albatrossföreställning, om skogen, och förberedelser för Rysk Teaterfestival 7-9 augusti 2020 på Tokalynga Teaterakademi.

Vi åkte till: Ryska Karelen för skogsvandringar, till Karelen Puppet Theater, The Bolshoy Puppet Theatre Sankt Petersburg, Moscow Puppet Theatre, Moscow School of Dramatic Art Theater, Teater Chelovek, Moscow community, Skuggteatern Tenj i Moskva mm.

 

Vi flög till Sankt Petersburg, bagaget kom bort vid en mellanlandning i Prag.

Efter en del pappersarbete på flygplatsen tog vi bussen in till Sankt Petersburgs centrum, köpte biljetter till nattåget till Petrozavodsk, ”huvudstaden” i ryska Karelen. Vi hade fått detta område, ett område med vild skog, rekommenderat då det ligger på ett mer moderat avstånd till Sankt Petersburg än Komi/Vorkuta i Sibirien som vi först tänkt åka till. Innan tåget avgick hade vi, på en rysk snabbmatsbar specialiserad på blinis, träffat en trevlig naturguide, Alexandr Drozdyuk, som på ett självklart sätt, de följande dagarna i Petrozavodsk, tog hand om oss, som om vi vore gamla vänner. Han visade oss vacker natur i stadens närhet… Kanske får vi en gång åka med Alexandr på kanotfärd i de vildaste delarna av Karelen!

Natt-tåget avgick punktligt som alltid när det gäller ryska tåg.

Efter samtalet med Aleksandr var det bara att krypa ner i nymanglade lakan och somna till det trevliga tågdunket.

I Petrozavodsk träffade vi Sasha Kozinchich, en kontakt som vi fått genom filmaren och aktivisten Sofia Pigalova från Niznij Novgorod. Sascha är koreograf och visade oss runt på stadens teatrar framför allt The Puppet Theatre of Karelia där han emellanåt arbetar som koreograf. Det fanns inte tid till att se någon föreställning men utifrån de dockor och den scenografi som vi fick se en skymt av, så verkade det vara konventionell dockteater.

Sasha visade oss klipp från sina egna dansverk, han hade bl.a arbetat med kontroversiella ämnen som Stalins brott under Sovjettiden. Han har gjort två föreställningar om Sandarmoch, en ökänd avrättningsplats i skogen i Karelen. Myndigheterna gillar inte att man teatermänniskor gräver i Gulaghistorien, så vi förstod att Sasha varit kreativ när han fått pengar för dessa projekt. Vi blev förtjusta, kände igen oss själva i honom, och kommer att fortsätta ha kontakt och bjuda in honom dels med föreställningen och med en workshop till den ryska festivalen på Teater Albatross 2020.

Vi hade åkt till Karelen för att låta oss inspireras i skogarna där till vår kommande barnteaterföreställning om skogen. Under följande dagar i Karelen, (Sortavala och Ruskaela), gick vi långa promenader i en natur som är väldigt lik vår egen, den stora skillnaden var att man på något ställe hade gjort ett jippo av ett naturskönt område, guidade turer genom skogen på tillrättalagda stigar till vattenfall, kantade med skulpturer av djur i trä och plast, souveniraffärer och caféer!

Men vi fick trots allt, några fina meditativa promenader, med tankeutbyten om den nya skogsföreställningen, i skogen och runt den stora sjön Onega innan det var dags för nattåget tillbaka till Sankt Petersburg.

Vi var inbjudna att delta i ett laboratorium för unga regissörer och scenografer på The Bolshoy Puppet Theatre. Varje år håller teatern ett tio dagar långt laboratorium i dockteater. Den unga ensemblen som tillhör teaterns egna scenskola ställs till förfogande. Natalie Sergeevskaya, producent på teatern, berättade att det råder en väldig stark hierarki bland de etablerade institutionerna i Ryssland och att det är svårt för unga teaterarbetare att komma in på de större scenerna. Men här ges de en möjlighet att visa vad de kan.

I år hade de fått till uppgift att göra föreställningar, eller skisser som de kallade dem, om kända personer som: Gagarin, Astrid Lindgren, Frida Kahlo m.fl

Vi kom då de tio skisserna skulle uppföras. Vi blev bombarderade med helt fantastiska små föreställningar, det vände upp och ner på begreppet dockteater. Allt verkade möjligt.

En blandning av fysisk, poetiskt och på djupet berörande teater. Vi blev imponerade av deras idérikedom och värme gentemot publiken.

Vi hade möte med Natalie, hon visade oss runt på teatern. Teatern känns liten och intim, verkstäderna är inte stora men de producerar märkvärdigt stor experimentell teater. Senare efter vi hade varit i Moskva återvände vi till St. Petersburg för att se en föreställning ur deras fasta repertoar, Minotauros, en otrolig föreställning i en klass för sig.

Fysiskt och utmanande. Scen och mask bestod endast av svarta resväskor och röd tråd.  Skådespelarna från scenskolan var lysande.  – Vi hoppas på samarbeten!

I samtal efter föreställningen förstod vi att eleverna arbetade intensivt, många timmar per dag med fysisk teaterträning. Regissören, som också verkar leda det fysiska teaterarbetet, heter Denis Kazachuk. Han kommer gärna med föreställningen till Tokalynga.

Efter detta, snabbtåg till Moskva

I Moskva blev vi inbjudna av Alexander Vislov, dramaturg och regissör på Teater Chelovek, en liten teater centralt i Moskva, vid Chistye Prudy, och vän sedan länge,  att se en föreställning. Det var ”Gahndi was silent on Saturdays”, nyskriven rysk dramatik av Anastasia Bookreeva. Märkligt nog visade det sig att dramatikern var en nära vän till Sasha från Petrozavodsk. Föreställningen uppfördes på School of Dramatic Art Theatre, före detta Vasilev Anatoly-teatern.

En föreställning som inte sa mig så mycket men det var mycket text så det var svårt att  bilda sig en riktig uppfattning. Robert, däremot var mycket berörd av föreställningen, och i samtalet efteråt förstod vi att en av skådespelarna i pjäsen har en egen teater på landet. Lite som Tokalynga… Vi bestämde att vi ska hålla kontakten.

Själva teaterbyggnaden var imponerande, en kyrkliknande vit byggnad med en hel uppbyggd, The Globe scen! Kanske vore det bra för Teater Albatross att spela där en dag!

Vi hade ett möte med Varvara Korovina, en barnkulturexpert, på Moscow  Community. Det var roligt att träffa henne och visa bilder och film från våra skapande-skola projekt. Rysk barnkultur är också den väldigt tillrättalagd och man tar helst inte upp allvarliga ämnen. Hon var intresserad att få oss till en barnteaterfestival i oktober 2020 som hon arrangerar, där vi skulle kunna hålla i kreativa workshops med barn. Och spela någon av Albatross föreställningar.

Aleksander Rodionov, ledare på undergroundsteatergruppen Tetr. Doc, bjöd in oss till en festival av readings av nyskrivna teatertexter från hela Ryssland. Ett veckolångt arrangemang som verkade välkänt och ett måste bland teaterintresserade i Moskva. Vi hamnade i en liten lokal bakom Gogolcentret. Fullt till sista plats. En futuristisk meditation bestående av två upprepande ord i en timme, NOLL och SLASH. Efterföljande diskussion. Härligt avantgardistiskt och engagerande.

Apropå Gogolcentret: Tyvärr hann vi inte besöka Gogolcentret, som av många betraktas som en spjutspets vad gäller rysk samtida teater.

Sedan var det dags för ett besök på Rysslands största och äldsta dockteater, Moscow Puppet Theatre. Anna Kazarina, ung tjej som var väldigt intresserad av Suzan Osten (!) visade oss runt, teatern kändes tung och traditionell. Visst blir man imponerad av dockorna som nästan ser fabriksframställda ut. Men det är något väldigt gammeldags och stereotypt över formen.

Anna hade också arrangerat ett möte med chefen, Boris Goldovskiy som var intresserad av vår föreställning, 1917-när klockorna stannade. Kanske kan vi spela på en av deras festivaler. Boris är en nestor inom dockteatern. Man säger att han ”vet allt, kan allt”.

På kvällen såg vi en föreställning om just SKOGEN. Föreställningen var tänkt för blinda och hade väldigt fina sinnliga intryck av ljud, lukter och regn. Men det var ett något oförlöst och distanserat skådespeleri, detta trots att man som publik var placerade i säckstolar runt om på scenen och helt nära skådespelarna.

Nästa morgon: Möte på världsberömda Memorial Institute, vi skulle träffa historikern Boris Belenkin. Vi hade träffat honom några år tidigare i samband med research till vår pjäs om ryska revolutionen. Boris såg hela föreställningen, 1917- När klockorna stannade, med rysk översättning… Vi blev mycket glada, Boris var ett stort leende och full med lovord efter att ha sett videon.

Vi hastade vidare, och till sist besökte vi Moskvas minsta teater, Tenj, som betyder skugga på ryska.

Teatern grundlades av paret Ilya Apelbaum och Maya Krasnopolskaya 1988 och var först Moskvas enda privatägda teater under sovjettiden, nu är den statlig.

En otroligt sympatisk liten teater, ett familjeföretag. Vi välkomnades av trevliga Polina Mikhaylova, själv skådespelerska på teatern och tillika gift med parets son. Teatern är som en gammeldags kasperteater, ofta spelar de pjäser på flera små miniatyrscener samtidigt. Under dessa föreställningar blir barnen själva skuggaktörer.

På repotoaren har de också Shakespeare kvällar, då de bjuder in en väldigt liten publik till en måltid, publiken får själva välja vilken Shakespeare pjäs de vil få uppförd. Föreställningen spelas på en scen liknande ett stort gammalt skåp. Folk kan stå på väntelistor i år för att få komma till detta evenemang.

De har också ett fordon, som de kallar Teaterambulansen, i den är det plats till ca sex åskådare, här ger de oftast opera. De har turnerat runt på en mängd  internationella dockteaterfestivaler och har vunnit många priser, speciellt är att de fått den s k Golden Mask utmärkelsen 5 gånger, Rysslands finaste teaterpris. Ingen annan teater har fått så många utmärkelser av detta legendariska pris.Teater Albatross, har redan bjudit in gruppen till festivalen på Tokalynga i augusti 2020. Med TEATERAMBULANSEN.

Efter detta återstod att återvända till Sankt Peterburg och ta en extra titt på den gigantiska loppmarknaden i sällskap med några av våra nya bekantskaper.

I Petersburg ville vi också se klockan som stannade i vinterpalatset. Klockan som en matros stannade då man tagit sig in i Vinterpalatset i oktober 1917. ”Nu gällde nya tider” – klockan stannades. Först nyligen vred man upp klockan igen. Tiden fortsätter. När vi, Teater Albatross, döpte vår pjäs om ryska revolutionen till ”1917- När klockorna stannade”, kände vi inte till denna historia!

Resan har varit som en vitamininjektion. Det har inte bara varit inspirerande teater utan det har också öppnat upp ett nytt ryskt teater- och konstnätverk till många spännande kreativa människor. Bolshoy Puppet Theatre är en guldgruva som vi hoppas kunna samarbeta med. Jag har lärt känna Alyosha en ung begåvad scenograf och kostymdesigner som vågar ta steget att vara assistent vid tillblivelsen av föreställningen om skogen på Teater Albatross. Jag har fått en professionell inblick i möjligheterna med dockteater som jag inte hade förut. Resan har berikat mig konstnärligt. Många tankar om vår nästa föreställning, om skogen, har klarnat…

Tack till de som stött resan!

Åsa Lieberath oktober 2019.

Teater Albatross sedan 1984

Följ oss på Facebook – Teater Albatross

Teater Albatross

Gunnarp 403, 311 51 Ätran

0703-16 95 30 (Robert Jakobsson)

teateralbatross@telia.com | www.teateralbatross.se